Närliggande

9.I NJA 2016 s. 1093 — som primärt behandlade frågan om en anmälningsskyldighet för införsel av kemiska produkter var förenlig med EU-rätten (se nedan avsnitt 2.3) — ansågs att de krav som kan ställas på ett blankettstraffbud var uppfyllda när förutsättningarna för ansvar (att anmälan om införsel av kemiska produkter ska göras på visst sätt) i allt väsentligt framgick av miljöbalken (29 kap. 5 § 5) och av tillhörande förordning, men där kraven på utformningen av anmälan och den senaste tidpunkten för densamma framgick av föreskrifter från kemikalieinspektionen. Ett justitieråd var skiljaktigt och menade bl.a. att regleringen vad gäller anmälningsskyldighetens inträde inte uppfyllde kraven på tillräcklig precision samt att straffbestämmelsen var att tolka så att den inte omfattade också de föreskrifter som myndigheter hade meddelat, dvs. inte reglerna om sista dag för anmälan. Det innebar i det enskilda fallet att den anmälan som inlämnats uppfyllde regleringens krav.s. 1011