1.Skadeståndsansvar enligt 3:4 kan bara åläggas staten eller kommun. Som tidigare nämnts på tal om ansvar för myndighetsutövning kan emellertid offentligrättsliga uppgifter också anförtros enskilda rättssubjekt (se 6 ovan), och enligt lagtexten i 3:2 svarar staten eller kommunen också för vållande av sådana medhjälpare (”verksamhet för vilken staten eller kommunen svarar”).s. 122
2.Som förut nämnts (3 ovan) kan ansvar enligt 3:4 också förekomma utanför myndighetsutövningens område. Frågan om myndighetsutövning förekommit får i varje fall betydelse för ansvaret för medhjälpares handlande. Utgör medhjälparens handlande myndighetsutövning får det antas att staten eller kommunen svarar liksom enligt 3:2, fast förutsättningarna för ansvar och ersättningsgill skada ju inte är desamma när 3:4 tillämpas. Enligt motiven kan man därutöver undantagsvis tänka sig fall där en överträdelse har så nära samband med den offentliga verksamheten att det allmänna rimligen bör svara för medhjälpares överträdelser. Som exempel nämns ansvaret för handlingar av personal i ett hem för vård eller boende där ett barn placerats enligt 6:1 1 st. 2 p. socialtjänstlagen. Förutsättningarna sägs vara att den enskilde som orsakat skada står under någon form av kontroll från det allmännas sida, att denne anförtrotts någon typ av uppgift och att överträdelsen har ett naturligt samband med utförandet av denna uppgift. Ansvaret skulle vara särskilt begränsat utanför området för delegerad myndighetsutövning och borde i princip förutsätta tydlig praxis från Europadomstolen. Ofta kunde det dock finnas möjlighet att få ersättning enligt andra bestämmelser från det privata rättssubjekt som gjort sig skyldig till överträdelse, t.ex. enligt skollagen från en privat skolhuvudman eller enligt diskrimineringslagen; ibland kunde en sådan möjlighet medföra att staten uppfyllt sina skyldigheter att tillhandahålla ett rättsmedel och redan på denna grund gå fri från ansvar enligt 3:4.s. 122
3.Trots lagstiftarens försiktiga uttalanden borde det finnas möjlighet att även i vissa andra fall än de nämnda ålägga ansvar för medhjälpares vållande; är det möjligt när barn omhändertagits borde ansvar vara möjligt i motsvarande situation inom äldrevården, t.ex. när privata företag som anlitats enligt valfrihetslagen vållar en ren förmögenhetsskada eller ideell skada enligt 3:4 1 st. 2 p. Kommunen skulle då bli skadeståndsskyldig. Utrymmet för ett ansvar enligt 3:4 i sådana fall torde dock vara begränsat (jfr HD:s uttalanden i NJA 2015 s. 899, som lär ha behållit sin giltighet också sedan ansvaret för konventionsöverträdelser blivit lagfäst). Någon möjlighet att ålägga enskilda rättssubjekt ansvar för överträdelse av konventionen finns däremot inte, lika litet som enligt tidigare rätt (jfr NJA 2007 s. 747 och NJA 2015 s. 899).s. 123