1.I NJA 2013 s. 945 prövades om en tidnings (Dagens Nyheter, DN) ansvariga utgivares ansvar också omfattade tidigare publiceringar som fanns tillgängliga i tidningens databas. Bakgrunden var att en person, G, ansåg sig förtalad genom en artikel. G väckte därför talan mot DN och DN:s chefredaktör, som vid tillfället då talan väcktes var Gunilla Herlitz. Gunilla Herlitz var ansvarig utgivare för tidningen och för dess databas, www.dn.se.s. 839
2.Den artikel som G ansåg spred de ärekränkande uppgifterna hade publicerats innan Gunilla Herlitz tagit över utgivarskapet, men fanns fortfarande tillgängliga i databasen som kunde nås genom tidningens webbplats. Frågan var om den innevarande utgivaren hade ansvar för en tidigare publicering som fortfarande fanns tillgänglig på internet.s. 839
3.Högsta domstolen fann att Gunilla Herlitz ansvarade även för de tidigare publiceringarna. Efter att ha beskrivit grundlinjerna i ensamansvaret och noterat att en databas som omfattas av YGL ska ha en utsedd utgivare (4 kap. 1 § YGL) anförde HD följande: 10. Utgivare kan utses för hela databasen eller för delar av den (4 kap. 1 § första stycket YGL). Ensamansvaret förutsätter att endast en person ansvarar för en viss del av databasen, exempelvis en artikel som finns lagrad där. Ansvaret gäller då för alla former av tillhandahållanden (se 1 kap. 9 § första stycket). Har det inte skett någon uppdelning av ansvaret, utan endast en utgivare utsetts, faller ansvaret för allt material i databasen på denne. Det innebär att utgivarens ansvar gäller för det fortlöpande tillhandahållandet av information ur databasen under hans tid som utgivare. Detta illustreras bl.a. av preskriptionsreglerna. Enligt 7 kap. 1 § andra stycket YGL ska, i fråga om tillhandahållande genom överföring från en databas, åtal för yttrandefrihetsbrott väckas inom sex månader från den tidpunkt när informationen inte längre tillhandahölls. Ansvaret gäller alltså så länge informationen hålls tillgänglig. Så länge en tidning tillgängliggör en publicering i en databas faller ansvaret således på den vid varje tid utsedda ansvariga utgivaren. Eventuella brott betraktas således som perdurerande så länge uppgifterna finns kvar och är tillgängliga i databasen. Det sker ingen preskription så länge publiceringen finns kvar.s. 839
4.Invändningar restes mot utfallet. Göran Lambertz, som var ett av justitieråden i HD:s enhälliga avgörande, framhöll i ett eget tillägg att denna ansvarsordning var mindre lämplig eftersom det medför att ”ensamansvaret urholkas till ett formellt ansvar”.s. 839
5.Från publicistiskt håll var kritiken stark. Utgivarnas dåvarande vd Jeanette Gustafsdotter ansåg att regeringen omedelbart borde ta initiativ till en lagändring. Det var, menade hon, orimligt att en utgivare skulle ansvara även för äldre publiceringar. Och Jeanette Gustafsdotter och hennes kollegor fick gehör hos regeringen.s. 840
6.Nu finns det ett lagförslag som luckrar upp ansvaret för utgivaren för äldre publiceringar, om än inte så mycket som vissa företrädare för medierna skulle önska. Men det är också ett förslag som kan ge potentiellt katastrofala effekter ur ett ansvarsrättsligt perspektiv. Jo, jag är medveten om att en formulering som ”katastrofala effekter” får det att krypa i skinnet på jurister som präglats i att uttrycka sig nyanserat och återhållsamt. Men det är, som jag strax ska visa, för ovanlighetens skull en adekvat beskrivning. Det är dessutom en katastrof som vare sig utredningen, regeringen eller lagrådet över huvud taget har noterat i lagstiftningsprocessen hitintills.s. 840