Stycket

74.Vad slutligen gäller själva den intresseavvägning som ska avgöra om den begränsning som möjligheten till tillämpning skulle innebära är strikt proportionerlig så är praxis från högsta instans inte särskilt klargörande. Återigen är det i huvudsak Mangafallet (NJA 2012 s. 400, se särskilt p. 23–24) och Vapenköp med publicistiskt syfte (NJA 2015 s. 45, se särskilt p. 17–18) som man har att utgå ifrån, fall där dessa bedömningar får sägas ha varit ganska fåordiga. Att dyka ner i de utstuderade teoretiska modeller gällande detta som utvecklats i den internationella teoretiska/komparativa litteraturen framstår inte som särskilt meningsfullt och skulle dessutom bli allt för utrymmeskrävande i en framställning som denna. Istället ska här bara sägas att redan en strukturerad och väl artikulerad utvärdering av de motstående intressena enligt det ovan anförda tillvägagångssättet i många fall räcker en lång bit på väg mot ett avgörande samt att det finns ett ”knep” som i en del fall kan underlätta avvägningen och som nu ska beskrivas.s. 615