Stycket

72.HD:s domskäl i Mangafallet (NJA 2012 s. 400, se avsnitt 5.4 ovan) kan enligt min mening sägas utgöra en återhållsam variant av det ovan förespråkade tillvägagångssättet. I p. 20 uttalar sig HD först allmänt om tolkningen av yttrandefriheten och informationsfriheten — de bedöms vara av sådan vikt för ett demokratiskt samhälle att begränsningar av dem ska tolkas särskilt restriktivt — och i p. 21 beaktar HD sedan något som talar för att den aktuella begränsningen ska anses träffa mer centralt i aktuellt betydelseområde. Det sistnämnda bör enligt mig förstås som en verkan av RF 2:23 även om HD inte uttryckligen pekar ut den kopplingen. I p. 23, där själva intresseavvägningen står att finna, används sedan uttryck som ”förhållandevis långtgående inskränkning” och man tar upp hur denna inte kan motiveras ”utan undantag”. Det ska noteras att HD:s tillvägagångssätt i Vapenköp med publicistiskt syfte (NJA 2015 s. 45) var något annorlunda i meningen att man när det gällde RF gick mer direkt till att artikulera de intressen som skulle ingå i intresseavvägningen och avvägningen i sig. Det framstår dock mer som en konsekvens av att en av de svåraste frågorna i målet undveks — huruvida en fällande dom överhuvudtaget utgjorde en begränsning av yttrandefriheten och i sådana fall med vilken motivering — än som en bestående ändring av tillvägagångssättet. När det är befogat att ta sig an den frågan men det inte görs så blir det ju svårt att sedan tala om hur långtgående begränsningen är.s. 614