Stycket

7.HD konstaterade att RF 11:14 inte var en exklusiv reglering av ”hur rättstillämparen skall förfara vid konflikter mellan normer på olika nivå”, att den aktuella situationen inte omfattades av RF 11:14 samt utförde det man benämnde partiell icke-tillämpning av en delvis grundlagsstridig lagbestämmelse. Domstolen ansåg sig då inte bunden av det uppenbarhetsrekvisit som vid den tiden följde med en prövning enligt RF 11:14 och befriade den tilltalade från att utge avgift enligt brottsofferlagen med hänvisning till att fängelse inte kunde anses ingå i straffskalan. Som huvudsakligt stöd för sitt angreppssätt hänvisade HD till NJA 2000 s. 132 där man sade sig ha utfört ”en grundlagskonform tillämpning av en lagregel som ansågs vara partiellt grundlagsstridig, nämligen när den i det konkreta fallet där den skulle tillämpas inte var förenlig med [RF:s förbud mot retroaktiv skattelagstiftning]”. Att göra en djupare analys av den aktuella problematiken och HD:s hantering av den skulle vara att gå allt för långt från denna framställnings huvudfokus, men med hänsyn till vad som anförts tidigare i detta delavsnitt så är det viktigt att inskärpa en sak — beskrivningen av den materiella prövningen enligt RF 11:14 gällande en föreskrifts tillämpning i ett konkret fall påverkas inte av HD:s praxis om partiell grundlagsstridighet. HD:s ovan citerade slutsats gällande NJA 2000 s. 132 kan ge intrycket av att en materiell prövning enligt RF 11:14 tar sikte på en föreskrift som sådan snarare än hur denna tar sig uttryck när den tillämpas i ett konkret fall, men så är det alltså inte. Att tillämpning av en viss föreskrift, såsom övergångsbestämmelsen i NJA 2000 s. 132, kan vara grundlagsenligt under vissa omständigheter (i ett konkret fall) men grundlagsstridigt under andra omständigheter (i ett annat konkret fall) är inget konstigt och i motsats till vad HD uttalade i NJA 2005 s. 33 så var prövningen i NJA 2000 s. 132 enligt min mening en prövning enligt RF 11:14. Det förda resonemanget om partiell grundlagsstridighet vilar därmed på en svag grund.s. 583