Stycket

13.Efter att ha behandlat de straffrättsliga frågorna, där den största ändringen blev att åtalen för hets mot folkgrupp och förtal som en av tingsrättsdomarna gällde ogillades, så kom hovrätten till vad som betecknades ”[e]n särskild fråga i målet” — nämligen huruvida de tilltalade, var för sig eller tillsammans, trots allt var ”skyddade från ansvar” på grund av bl.a. RF:s yttrandefrihetsskydd. Inledningsvis sade sig hovrätten här ansluta sig till vad tingsrätten anfört i två av sina överklagade avgöranden. I det ena av dessa hade RF:s krav vid begränsning av yttrandefriheten, inklusive proportionalitetskravet, respektive det skydd som följer av EKMR tagits upp, medan tingsrätten i det andra, som gällde utställningen på galleriet, därutöver även förhållit sig till skyddet för den fria konsten enligt EU:s fri- och rättighetsstadga. Hovrätten sade sig dock därutöver särskilt vilja framhålla bl.a. följande: Frågan som måste besvaras är i vad mån tillämpningsområdet för brotten hets mot folkgrupp och förtal begränsas av hänsyn till innehållet i 2 kap. regeringsformen om skydd för fri- och rättigheter, bl.a. yttrandefriheten, till artikel 10 i Europakonventionen om rätt till yttrandefrihet och till artikel 13 om frihet för bl.a. konsten i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Yttrandefriheten får inskränkas endast om den begränsas genom tydlig lagstiftning och om begränsningen har ett legitimt syfte. Inskränkningarna ska också vara nödvändiga för att tillgodose särskilda ändamål, såsom förebyggande av oordning och brott samt skyddande av annans goda namn och rykte eller rättigheter. Som tingsrätten också redovisat ska en lagstadgad inskränkning av yttrandefriheten vara proportionell i förhållande till de ändamål som ska tillgodoses. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2005 s. 805 uttalat att skyddet för yttrandefriheten är detsamma i regeringsformen som i Europakonventionen men att ramarna för att begränsa yttrandefriheten är snävare enligt Europakonventionen. Prövningen av om yttrandefriheten påverkar frågorna om ansvar för [de tilltalade] ska således ske med hänsyn till båda regelverken. Därefter utfördes en prövning utifrån omständigheterna i det aktuella fallet som trots uttalandet om ”hänsyn till båda regelverken” närmast helt utgick från EKMR och Europadomstolens praxis. Enda gången detta fokus på EKMR släpptes var genom en mening där det framgick att ”konstens frihet” inte hindrade att de tilltalade dömdes till ansvar, vilket rimligen avsåg att fånga upp det som tidigare uttalats om hur denna skyddas av EU:s fri- och rättighetsstadga. Slutsatsen blev alltså att regleringen i de aktuella fri- och rättighetsinstrumenten i detta fall inte hindrade fällande domar gällande brotten hets mot folkgrupp respektive förtal. 5.4.5 NJA 2015 s. 45 — Vapenköp med publicistiskt syfte Efter ett antal skjutningar i Malmö under hösten 2010 beslutade tidningen Expressen att de skulle göra en reportageserie gällande dessa. I debatten kring händelserna hade det förekommit ett påstående om att det enkelt gick att komma över illegala skjutvapen i Malmö och i ett av sina reportage ville tidningen undersöka om detta verkligen stämde. Det aktuella reportaget publicerades i oktober 2010 och hade föregåtts av att en reporter, efter samråd med två överordnade, inhandlat en pistol på den s.k. svarta marknaden, dock utan ammunition. Efter köpet hade vapnet körts till ett hotell där reportern låst in det i ett säkerhetsskåp och kontaktat polis. Reportern kom att åtalas för vapenbrott medan hans två överordnade åtalades för medverkan till det brottet. I tingsrätten dömdes reportern för vapenbrott och hans överordnade för anstiftan respektive medhjälp, ett domslut som hovrätten sedermera fastställde.s. 491