Stycket

8.I sina domskäl konstaterade HD inledningsvis bl.a. att de tilltalade vitsordat de faktiska omständigheter som framgick av gärningsbeskrivningen och att frågan i HD var huruvida de skulle dömas för hets mot folkgrupp ”för att ha spritt ett meddelande som uttrycker missaktning för gruppen homosexuella”. Efter en genomgång av straffbestämmelsens tillkomsthistoria och förarbeten samt hänvisningar till praxis samt hur detta skulle tillämpas på den aktuella gärningen så fastslog HD sedan: Det får […] sammantaget anses klart att den åberopade flygbladstexten ger uttryck för missaktning av gruppen homosexuella enligt den innebörd av 16 kap. 8 § BrB som kommit till uttryck i lagmotiven. […] Frågan är då om hänsynen till yttrandefrihetsintresset skall medföra att ordet missaktning bör ges en mera restriktiv tolkning än vad som omedelbart framgår av lagtexten och dess förarbeten. Avsikten har varit att 2003 års lagändring skall uppfylla de förutsättningar för begränsningar av yttrandefriheten som följer av vårt konstitutionella skydd för denna liksom av Europakonventionen […]. HD måste emellertid nu pröva om en tillämpning av 16 kap. 8 § BrB i de tilltalades fall bör underlåtas därför att en sådan tillämpning skulle strida mot grundlag (jfr NJA 2000 s. 132 och 2005 s. 33) eller mot Europakonventionen (jfr prop. 1993/94:117 s. 37 f. och bet. 1993/94:KU 24 s. 17 ff.). När det gäller yttrandefriheten enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 RF så får den i viss utsträckning begränsas genom lag (2 kap. 12 och 13 §§). Mera allmänna ramar för en sådan begränsning är att den får göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar samt inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (12 § andra stycket). Vidare anges i 13 § första stycket ett antal särskilda intressen med hänsyn till vilka yttrandefriheten får begränsas varibland anges förebyggandet och beivrandet av brott. Uppräkningen kompletteras med att denna frihet i övrigt får begränsas om särskilt viktiga skäl föranleder det. I paragrafens andra stycke anges att det vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket särskilt skall beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. Intresset att skydda gruppen homosexuella mot hot och uttryck för missaktning kan utgöra ett sådant särskilt viktigt skäl som kan medge inskränkning i yttrandefriheten (jfr Lagrådets uttalande i prop. 2001/ 02:59 s. 82). Det är inte uppenbart att ett bifall av åtalet mot de tilltalade genom en tilllämpning av bestämmelsen om hets mot folkgrupp hindras av grundlagsskyddet för yttrandefriheten (jfr 11 kap. 14 § RF) och inte heller i övrigt hindrar grundlagen att de tilltalade döms enligt ansvarsbestämmelsen. Den bedömning som då skall göras är i vad mån Europakonventionens artikel 10 […] påverkar frågan om ansvar. […] Medan yttrandefriheten enligt första stycket i artikeln överensstämmer med RF:s yttrandefrihet, innefattar det andra stycket i artikeln en snävare ram för de begränsningar av yttrandefriheten som får göras enligt konventionen än enligt RF. Efter att ha satt det aktuella fallet i relation till den bedömning av förhållandet till EKMR som gjordes i Pastorsfallet och ha gjort en prövning mot yttrandefrihetsskyddet i artikel 10 så blev slutsatsen ”att konventionsenlig tillämpning av 16 kap. 8 § BrB tillåter att ansvar utdöms enligt straffbestämmelsen under de i målet aktuella omständigheterna”. 5.4 Regeringsformens proportionalitetskrav som grund för lagprövning och vid lagtolkning i överrätt efter 2010 års reform — de sju fallen 5.4.1 NJA 2012 s. 400 — Mangafallet Detta fall gällde ett åtal för ringa barnpornografibrott. Den tilltalade hade innehaft ett antal s.k. mangateckningar och hovrätten hade meddelat en fällande dom utifrån bedömningen att 39 av dessa utgjorde barnpornografi. Frågan i HD kom att bli om innehavet av de 39 teckningarna var brottsligt.s. 483