Stycket

14.Som huvudregel använder domstolarna sig inte av folkrätten utanför europarätten vid lagprövning (undantag RH 1996:87 och möjligtvis AD 51/2017). I RH 1996:87 finner hovrätten att begreppet barn i brottsbalken 16:10(a) inte ska tolkas enligt dess könsmognad utan harmonisera med FN:s konvention om barnets rättigheter: Mot den bakgrunden bör begreppet "barn" i 16 kap. 10 a § brottsbalken enligt hovrättens mening ges en tolkning som harmonierar med den i konventionen angivna 18-årsregeln. I de fall där det måhända kan ifrågasättas om inte i vart fall den fysiska könsmognadsprocessen är avslutad men där den unges ålder uppenbart understiger 18 år, bör det således anses att det är fråga om ett barn i lagrummets mening. Trots RH 1996:87 är slutsatsen att praxis ska tolkas i dess motsats, vilket NJA 2005 s. 80 visar. Tingsrätten i NJA 2005 s. 80 följde samma resonemang som RH 1996:87 med en stark fördragskonform tolkning: Lagstiftarens intentioner med den aktuella bestämmelsen var att den skulle leda till att det inte skapades gränsdragningsproblem. I detta mål har förhållandet blivit det omvända. Enligt FN-konventionen om barnets rättigheter (artikel 1) avses med barn varje människa under 18 år. Som framgått gäller i Sverige i fråga om ansvar för barnpornografibrott den definitionen att med barn skall anses den vars pubertetsutveckling inte är fullbordad, eller den som, när det framgår av bilden och omständigheterna i övrigt, är under 18 år. Den faktiska åldern är således inte avgörande för bedömningen. Detta innebär att den som utnyttjar unga flickors ungdomliga oförstånd och mot betalning lockar dem att medverka i pornografiska filmer undgår ansvar då det inte går att av bilderna klart fastställa att någon av flickorna verkligen är under 18 år. HD å sin sida använde över huvud taget inte en fördragskonform tolkning utan följde tydligt inhemsk rätt och könsmognadskriteriet vid bedömningen av barnkriteriet: Av det anförda följer att den omständigheten att målsägandena var under 18 år och att L-O.F. kände till detta inte ensam kan läggas till grund för straffansvar enligt det aktuella lagrummet. Under dessa förhållanden kan L-O.F. inte dömas för barnpornografibrott. Hovrättens dom skall därför fastställas. Sammanfattningsvis är praxis förvånansvärt enhetlig och systematisk i sin distinktion mellan europarätt och folkrätt när det kommer till fördragskonform tolkning, både som terminologi och som metod. De två undantagen studien funnit i RH 1996:87 och AD 51/2017 ska behandlas med försiktighet och för stunden snarare ses som undantagen som bekräftar regeln än som bevis på en alternativ regel.s. 458