För en behandling av vad den konkreta normprövningen innebär se Bull 2008, i detta sammanhang särskilt s. 88. Gällande HD:s spår benämnt ”grundlagskonform tolkning av partiellt grundlagsstridig lag”, som introducerades genom NJA 2005 s. 33, så kommenteras det närmare i avsnitt 7.2 (del III).
Hänvisas från p. 17 (s. 396)
17.Finns lagstöd och en proportionalitetsprövning aktualiseras så följer det av ordalydelsen i RF 2:21 att det är den begränsande regleringen som ska prövas mot proportionalitetskravet och en eventuell normkonflikt står alltså mellan å ena sidan en lagreglering och å andra sidan RF. I förening med det svenska konkreta normprövningsinstitutet finns det därmed två möjliga ingångar till proportionalitetsprövningen. En där det prövas om en, i och för sig korrekt, tillämpning av lagregleringen i den aktuella situationen skulle leda till en oproportionerlig begränsning av någon relativ fri- eller rättighet, för vilket fall tillämpning ska underlåtas enligt RF 11:14. En annan i de fall då det är så oklart hur den begränsande lagregleringen ska tolkas i den aktuella situationen att sedvanlig lagtolkning öppnar för flera tolkningsalternativ — varefter tolkningsalternativ som skulle innebära att lagregleringen utgör en oproportionerlig begränsning undviks. Eller annorlunda uttryckt — ingångarna till proportionalitetsprövningen är, beroende på situationen, antingen lagprövning eller grundlagskonform lagtolkning. Det är alltså riksdagens agerande som normgivare och den lagreglering som det resulterat i, inte den faktiska åtgärd som någon viss myndighet vidtagit, är i färd att vidta eller yrkar på, som prövas. En annan sak är att prövningen får en konkret skepnad eftersom det som prövas är åtgärden såsom en tillämpning av den begränsande lagregleringen i en viss situation. 4.2 Proportionalitetsprövningen som flerstegsprövning i domstol I doktrinen har sedan länge framförts att en prövning mot regeringsformens proportionalitetskrav kan delas upp i ett antal steg, vilket också ligger i linje med hur man i många andra jurisdiktioner har sett på motsvarande prövningar. Förutom att sådana steg kan sägas ligga inneboende i varje proportionalitetskrav av den typen så finns det många fördelar med en sådan konkretisering. Utöver att vara ett stöd för domstolen gällande vad som faktiskt ska beaktas så klargör det prövningens ramar och ingående överväganden på ett sätt som är ägnat att främja en koherent, förutsebar och tydlig praxisbildning. Något som i sin tur dels möjliggör att dömandet blir en del i ett konstruktivt signalutbyte mellan framför allt de högsta domstolarna och riksdagen, dels ökar legitimiteten hos domstolarnas avgöranden inom ett område där svåra avvägningar inte sällan leder till kontroversiella slut.s. 396