Se t.ex. NJA 1981 s. 523 och SOU 1977:83 s. 169 ff.
Hänvisas från p. 4 (s. 346)
4.29 kap. 7 § brottsbalken tillkom år 1989 som en följd av de lagändringar som sammanfattande brukar kallas 1988 års påföljdsreform. Uttryckligt lagstöd för att beakta den tilltalades ålder vid straffmätningen till 21-årsdagen har emellertid funnits från år 1980. Sedan brottsbalkens ikraftträdande 1965 fanns en bestämmelse i 33 kap. 4 § som bl.a. föreskrev en möjlighet att underskrida straffskaleminimum när det var fråga om lagöverträdare under 18 år. Bestämmelsen åberopades även som grund för en straffreduktion i likhet med den som idag sker med stöd av 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken. År 1980 avskaffades den avseende 18–21-åringar tillämpliga påföljden ungdomsfängelse. I samband med detta utvidgades tillämpningsområdet för dåvarande 33 kap. 4 § brottsbalken till att omfatta lagöverträdare under 21 år. Lagrummet 30 kap. 5 § brottsbalken, som föreskriver synnerliga eller särskilda skäl för att döma unga lagöverträdare till fängelse, hade även det en motsvarighet före 1989 års lagändringar. Dessförinnan fanns en bestämmelse, 26 kap. 4 § brottsbalken, med ett innehåll som i stora drag överensstämde med dagens 30 kap. 5 §.s. 346