5 · Aktieägares lojalitetsplikt enligt svensk rätt

1.5.1 Bestämmelser i ABL som kan sägas ge uttryck för en viss lojalitetsplikt 5.1.1 Allmänt om lagbestämmelserna och om den bakomliggande intressekonflikten Det finns ett antal bestämmelser i ABL som kan sägas ge uttryck för en viss lojalitetsplikt för aktieägare, främst i så måtto att de sätter vissa gränser för hur långt aktieägare kan driva sin rätt på bekostnad av bolaget eller enskilda aktieägare. De bestämmelser som åsyftas är likhetsprincipen i 4 kap. 1 § ABL, generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL, vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL, bestämmelserna om aktieägarjäv i 7 kap. 46 § ABL, skadeståndsbestämmelsen i 29 kap. 3 § ABL och bestämmelserna i 25 kap. 21–23 §§ ABL om tvångsinlösen vid majoritetsmissbruk. Med undantag för likhetsprincipen samt bestämmelserna om aktieägarjäv och skadestånd kan konstateras att bestämmelserna främst syftar till att fånga upp maktmissbruk eller illojala åtgärder från majoritetens sida. Ytterst är syftet med reglerna att värna ett väl fungerande näringsliv och därmed i förlängningen samhällsekonomin i stort.s. 281

2.Flera av bestämmelserna har sin grund i den intressekonflikt som kan uppstå mellan majoriteten och minoriteten i ett bolag. Denna intressekonflikt uppkommer till följd av att majoriteten dels utser och entledigar styrelsen, vilken har full kontroll över och insyn i förvaltningen av bolaget, dels har bestämmanderätt i en rad för ägarna viktiga frågor. Möjligheten att utöva inflytande medför en risk att majoriteten vidtar åtgärder som gynnar majoriteten till nackdel för bolaget eller en enskild ägare. Med rättsekonomisk terminologi kan majoriteten ses som en agent som utövar inflytande över bolaget och övriga ägare, principalen. Den s.k. principal-agent-teorin kan därför appliceras på intressekonflikten.s. 282

3.Principal-agent-teorin behandlar det s.k. principal-agent-problemet. I en vidare bemärkelse uppkommer principal-agent-problemet så snart någons, principalens, välstånd är beroende av åtgärder vidtagna av en annan part, agenten. Principal-agent-problemet innebär att agenten kan gynna sina egna intressen på bekostnad av principalens. Den kostnad som därigenom uppkommer för principalen kallas agentkostnad. Kärnan i principal-agent-problemet är att agenten har ett informationsövertag och därtill kontroll över bolagets verksamhet. 5.1.2 Likhetsprincipen och generalklausulen Likhetsprincipen i 4 kap. 1 § ABL och generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL är bestämmelser som kan sägas ge uttryck för en viss, begränsad lojalitetsplikt. Likhetsprincipen innebär i korthet att alla aktier har lika rätt i bolaget. Undantag kan dock gälla enligt vad som framgår av 4 kap. 2–4 §§ ABL. Bolagsordningen får sålunda innehålla en reglering av innebörd att aktierna ska ha olika rätt till andel i vinst m.m., eller att de ska ha olika röstvärde. Det är dock noga reglerat i de angivna paragraferna hur dessa skillnader får utformas och vilka begränsningar som gäller. Utöver de i lag angivna begränsningarna följer av praxis och viss doktrin att undantag i vissa fall även kan göras om det föreligger sakliga, eller företagsekonomiskt försvarbara skäl.s. 283

4.Generalklausulen stadgar att bolagsstämman inte får ”fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare”. Som framgår av lagtexten räcker det att beslutet är ägnat att ge en otillbörlig fördel. Det behöver således inte visas att beslutet faktiskt också ger eller gett någon en sådan fördel. Däremot ska det vara fråga om just en otillbörlig fördel. Otillbörlighetskravet markerar att bestämmelsen ska tillämpas med viss försiktighet. Enligt lagkommentaren tar den främst sikte på beslut som bär drag av maktmissbruk. Fördelen kan enligt lagtexten beredas inte enbart en aktieägare, utan även tredje man. Vidare kan nackdelen drabba antingen enskilda aktieägare eller bolaget.s. 284

5.I rättskällorna görs ibland ingen åtskillnad mellan likhetsprincipen och generalklausulen och det anges stundom att generalklausulen ger uttryck för likhetsprincipen. Denna uppfattning är endast delvis korrekt. Likhetsprincipen innebär att med varje aktie ska följa exakt samma rättigheter och skyldigheter gentemot bolaget, såvida inte olikheter mellan aktierna har föreskrivits i bolagsordningen. Det är således fråga om matematisk rättvisa. Generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL tar däremot inte sikte på matematisk rättvisa, utan avser att förhindra otillbörliga stämmobeslut.s. 284

6.I doktrinen råder delade meningar angående huruvida likhetsprincipen tar sikte på rättsförhållandet mellan aktierna eller aktieägarna. En företrädd uppfattning är att likhetsprincipen endast tar sikte på förhållandet mellan aktierna, eftersom aktiebolaget, till skillnad från övriga associationsformer, är en kapitalassociation. Enligt denna uppfattning innebär likhetsprincipen sålunda att varje bolagsåtgärd som inbegriper en förändring av aktierätten strider mot likhetsprincipen. Däremot tar bestämmelsen enligt detta synsätt inte sikte på förhållandet mellan aktieägarna. Mot detta synsätt står uppfattningen att likhetsprincipen tar sikte på förhållandet mellan aktieägarna eller såväl aktierna som aktieägarna.s. 285

7.Dansk och norsk rätt innehåller en reglering som är i stort sett identisk med den svenska (se § 45 selskabsloven och § 4-1 aksjeloven). Enligt norsk rätt innebär likhetsprincipen att såväl aktierna som aktieägarna har lika rätt. En sådan tolkning synes förenlig med artikel 85 i det konsoliderade bolagsdirektivet, där det stadgas: För att detta direktiv skall kunna genomföras måste medlemsstaternas lagstiftning behandla de aktieägare lika som befinner sig i samma ställning. [Min kursivering.] Oavsett om det sker genom en extensiv tolkning av 4 kap. 1 § ABL i ljuset av bolagsdirektivet, eller om det härleds ur den allmänna associationsrättsliga principen kan konstateras att likhetsprincipen bör ta sikte på såväl aktieägares som aktiernas rätt i bolaget. 5.1.3 Vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL 5.1.3.1 Allmänt Av 3 kap. 3 § ABL följer att syftet med bolagets verksamhet är att ge vinst till fördelning bland ägarna, om inte annat framgår av bolagsordningen. Det är mycket ovanligt att aktiebolag drivs med andra syften än att ge vinst. Bolagsorganen är sålunda bundna att agera i enlighet med vinstsyftet inom ramen för förvaltningen och beslutsfattandet i bolaget. Detta innebär bl.a. att de normalt inte får fatta beslut som innebär att bolaget medvetet avhänder sig egendom mot en ersättning som inte är marknadsmässig, eller åtar sig förpliktelser som inte är förenliga med vinstsyftet. För att en åtgärd ska anses strida mot vinstsyftet måste det dock vara fråga om åtgärder som uppenbart strider mot detta; allmänt okloka affärsmässiga beslut kan inte angripas med stöd av denna bestämmelse. Den är dock handlingsdirigerande och innebär en viss begränsning i främst bolagsstämmans och bolagsledningens handlingsfrihet. Rodhe anför, i linje med det ovan anförda, följande i anslutning till en analys av förhållandet mellan lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och ABL: Aktiebolagslagen förutsätter att syftet med ett aktiebolags verksamhet är att tillföra aktieägarna vinst. Varje aktieägare har enligt lagen ett anspråk på att bolagsstämman skall respektera denna grundläggande regel och bolaget såsom helhet har ett anspråk mot styrelsen av samma innebörd. 5.1.3.2 Något om vinstsyftet och minoriteten Det förekommer i inte obetydlig utsträckning att en minoritet missbrukar minoritetsskyddet på olika sätt. Det kan exempelvis vara fråga om att en minoritet önskar bli utköpt av majoriteten och vidtar åtgärder i syfte att pressa fram ett bud på aktierna. Stundom synes också åtgärder vidtas av en missnöjd minoritet i syfte att försöka förmå majoriteten att gå med på något önskemål från minoritetens sida. Åtgärder som kan komma ifråga i sådana fall kan exempelvis vara sammankallande av extra bolagsstämma upprepade gånger eller utnyttjande av reglerna om rätt till utseende av minoritetsrevisor eller särskild granskare. I den mån åtgärder av det slaget medför ökade kostnader och minskad vinst för bolaget bör åtgärderna rimligen kunna anses strida mot vinstsyftet i ABL. En fråga är därför om vinstsyftet är något som behöver beaktas även av en minoritet.s. 285

8.Utgångspunkten torde vara att det främst är bolagsorganen, dvs. bolagsstämman, styrelsen och eventuell verkställande direktör, som ska beakta vinstsyftet inom ramen för beslutsfattandet respektive förvaltningen av verksamheten. I fråga om minoritetens eventuella förpliktelser härvidlag är rättsläget mera svårbedömt.s. 287

9.Något som står alldeles klart är förstås att vinstsyftet inte hindrar en minoritet från att i vederbörlig ordning utnyttja de rättigheter eller det skydd lagen ger, även om det leder till ökade kostnader för bolaget. När det däremot gäller ett otillbörligt missbruk av minoritetsrättigheterna till skada för bolaget är läget ett annat. Ändamålet med minoritetsskyddsreglerna är att skydda minoriteten från missbruk från majoritetens sida. Ytterst är ändamålet, i likhet med vad som gäller för vinstsyftet, att bidra till att göra aktiebolaget till ett intressant investeringsobjekt. På det sättet föreligger en viss koppling mellan vinstsyftet och minoritetsskyddet. Detta talar i viss mån för att minoritetsskyddet inte bör kunna missbrukas av en minoritet i syfte att gynna minoritetens egna intressen till skada för bolaget — en ståndpunkt som också är förenlig med det allmänna förbudet mot rättsmissbruk. Denna ståndpunkt kan även sägas vara förenlig med splittringsförbudet. Ett viktigt motiv bakom det förbudet är just att förvaltningsrättigheterna inte ska hamna hos någon person som inte har ett ekonomiskt intresse i bolaget. Ett syfte är alltså att skydda bolaget och aktieägarna mot att rösträtt utövas som inte ligger i bolagets intresse. Det kan härtill noteras att minoriteten anses ha en viss lojalitetsplikt mot majoriteten i tysk och amerikansk rätt och att bestämmelsen om unfair prejudice i engelsk rätt träffar såväl majoriteten som en minoritet (se avsnitt 4.2 ovan). I norsk rätt finns den uppfattningen företrädd att minoriteten är skyldig att iaktta vinstsyftet. Vidare finns där bestämmelser om inlösen av aktieägares aktier, vilka kan tillämpas i vissa fall av minoritetsmissbruk (se vidare avsnitt 4.5 ovan). Det kan således på goda grunder argumenteras för att det bör finnas vissa gränser för hur långt minoritetsskyddet kan missbrukas utan risk för främst skadeståndsansvar enligt 29 kap. 3 § ABL. Rättsläget i svensk rätt får dock betraktas som något oklart på denna punkt. 5.1.4 Jävsbestämmelsen i 7 kap. 46 § ABL Bestämmelserna om jäv för aktieägare är mindre stränga än de som gäller för styrelseledamöter (jfr 7 kap. 46 § och 8 kap. 23 § ABL). Av bestämmelserna i 7 kap. 46 § ABL följer att en aktieägare inte själv eller genom ombud får rösta i fråga om (i) talan mot honom eller henne, (ii) hans eller hennes befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse mot bolaget, eller (iii) talan eller befrielse som avses i (i) och (ii) och som gäller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets. Även om jävsbestämmelsen som nämnts är betydligt snävare än den som gäller för styrelseledamöter och verkställande direktören innebär den en skyldighet att undvika intressekonflikter ifråga om talan mot aktieägaren eller dennes befrielse från skadeståndsansvar, något som kan sägas ge uttryck för en viss, om än begränsad, lojalitetsplikt.s. 287

10.I fråga om bestämmelsen under punkten (iii) torde framförallt avses ett ekonomiskt intresse eller ett intresse som grundas på nära släktskap. Jävsregeln träffar som framgår av ordalydelsen såväl aktieägaren själv som ombud eller ställföreträdare för aktieägaren. Av 7 kap. 46 § andra stycket ABL följer att jävsregeln för ombud gäller på samma sätt som för aktieägare. Det anförda innebär att ett ombud inte får rösta för fullmaktsgivarens aktier i frågor där ombudet på grund av jäv skulle vara förhindrad att rösta för egna aktier.s. 288

11.Jävsbestämmelserna hindrar endast aktieägare att delta i omröstning på bolagsstämman. Det finns därmed inget som hindrar en aktieägare från att delta i debatt eller diskussion på bolagsstämman.s. 288

12.Förutom frågor om talan vid domstol omfattas även frågor om befrielse från skadeståndsansvar och förpliktelser av jävsbestämmelsen. Med detta avses beviljande av ansvarsfrihet enligt 29 kap. 7 § och andra frågor som rör utkrävande av skadestånd enligt 29 kap. ABL, men även befrielse från förpliktelser på grund av ett köpeavtal eller på grund av skadegörelse på bolagets egendom omfattas av jävsbestämmelsen. Vidare är den jävige förhindrad att delta i omröstning om beslut som avser att tillförsäkra den jävige förmåner som kompensation för ålagda förpliktelser.s. 289

13.Jävsbestämmelserna ska inte tillämpas i enmansbolag eller i andra fall där samtliga aktieägare är jäviga, eftersom det är fråga om en regel till skydd för aktieägarna. 5.1.5 Skadestånd enligt 29 kap. 3 § ABL Utöver angivna bestämmelser följer en viss begränsning i aktieägarens handlingsfrihet av bestämmelserna i 29 kap. 3 och 4 §§ ABL. En aktieägare kan sålunda ådra sig skadeståndsansvar om vederbörande, genom att medverka till en överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktieägare eller annan skada. Skadeståndsskyldighet kan bl.a. uppkomma för aktieägare som deltar i beslut om fastställande av en oriktig balansräkning och utdelning av vinstmedel som inte är utdelningsbara. Skadeståndsansvar enligt ABL kan vidare uppkomma om beslutet är främmande för bolagets verksamhet eller syfte eller är ägnat att bereda otillbörlig fördel för aktieägare eller annan till nackdel för bolaget. Detsamma gäller om en aktieägare medverkat till ett förbjudet lån enligt 21 kap. ABL och därigenom genom uppsåt eller grov oaktsamhet skadat bolaget. Däremot blir en aktieägare normalt inte skadeståndsansvarig om denne medverkat till ett beslut om en affärsmässigt olämplig transaktion, såvida inte en överträdelse av nämnda regelverk föreligger. Skulle beslutet emellertid vara av sådan art att det utgör gäldenärsbrott enligt 11 kap. brottsbalken (1962:700) kan skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen (1972:207) aktualiseras under vissa förutsättningar.s. 289

14.Som framgår av lagtexten används uttrycket ”medverka till överträdelse” av de angivna regelverken. Därigenom betonas att regeln också täcker fall då aktieägare använder sitt inflytande över exempelvis styrelseledamot eller verkställande direktör och på så sätt medverkar till att beslut fattas eller åtgärder vidtas av dessa som t.ex. bereder aktieägare eller annan en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. 5.1.6 Tvångslikvidation enligt 25 kap. 21–23 §§ ABL Ytterligare bestämmelser som sätter en viss gräns för hur långt en aktieägare kan missbruka sin rätt i bolaget är reglerna om likvidation och tvångsinlösen vid majoritetsmissbruk i 25 kap. 21–23 §§ ABL. Enligt 25 kap. 21 § ABL gäller sålunda att om en aktieägare uppsåtligen, genom att missbruka sitt inflytande i bolaget, medverkat till överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan allmän domstol, på talan av ägare till en tiondel av aktierna i bolaget, besluta att bolaget ska träda i likvidation. Det står inte uttryckligen i lagtexten (jfr dock rubriken) att det ska vara fråga om missbruk av en majoritetsägare, men för att utöva det inflytande som krävs enligt bestämmelsen torde normalt krävas att aktieägaren har majoriteten av rösterna på stämman.s. 289

15.Bestämmelsen kan tillämpas förutsatt att tre rekvisit är uppfyllda: (i) en aktieägare ska ha missbrukat sitt inflytande och (ii) uppsåtligen medverkat till en överträdelse av någon av de angivna lagreglerna. Vidare ska det (iii) föreligga särskilda skäl till följd av missbrukets långvarighet eller av annan anledning. En sådan anledning kan enligt förarbeten och lagkommentar vara att det har varit fråga om ett grovt missbruk och att det föreligger fara för att det upprepas. Missbruket kan, men behöver inte nödvändigtvis, utövas genom bolagsstämmobeslut. Det kan t.ex. även utövas genom att aktieägaren påverkar bolagsledningen och därigenom medverkar till att ledningen vidtar sådana åtgärder som innebär missbruk.s. 290

16.I det fall som avses i 21 § kan domstolen enligt bestämmelserna i 25 kap. 22 § på yrkande av bolaget i stället för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in kärandens aktier. 5.1.7 Sammanfattande kommentarer Sammanfattningsvis framgår av ovanstående redogörelse att det finns ett antal bestämmelser i ABL som kan sägas ge uttryck för en viss, om än begränsad, lojalitetsplikt för aktieägare och då främst för majoritetsägare. Sålunda kan konstateras bl.a. att bolagsstämman (och därmed indirekt aktieägarna) är skyldig att iaktta vinstsyftet i samband med beslutsfattande, att åtgärder som beslutas av bolagsstämman och som kan ge en ägare eller annan en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller annan ägare träffas av generalklausulen, att det finns bestämmelser om upplösning respektive utlösen vid grovt majoritetsmissbruk och att aktieägare kan ådra sig skadeståndsansvar vid överträdelse av ABL (t.ex. vinstsyftet, likhetsprincipen eller generalklausulen), bolagsordningen eller årsredovisningslagen, förutsatt att grov oaktsamhet eller uppsåt kan läggas aktieägaren till last. Dessa bestämmelser, vilka alltså i viss mån begränsar aktieägares handlingsfrihet, gäller alla aktiebolag oavsett bolagsform (privat eller publikt) och samarbetets art. Det finns däremot inget stöd i rättskällorna för att aktieägare har en lojalitetsplikt som går längre än den som framgår av ABL.s. 290

17.En fråga som kan ställas är om en rättsprincip om en lojalitetsplikt för främst majoritetsägare kan uppställas enligt svensk rätt, i likhet med vad som gäller enligt amerikansk, norsk och tysk rätt. En närmare analys av den frågan ryms dessvärre inte inom ramen för en artikel av ifrågavarande slag. Jag nöjer mig endast med att konstatera att så inte förefaller uteslutet. En sådan lojalitetsplikt skulle kunna grundas på främst två förhållanden, nämligen dels det avtalsförhållande som råder mellan bolaget och aktieägarna och som tar sig uttryck i bolagsordningen, dels det förhållandet att majoriteten har stor makt att påverka minoritetens ägarandel och förmögenhet; en rätt som inte bör få missbrukas till skada för bolaget eller minoriteten. En sådan lojalitetsplikt för majoritetsägare skulle ligga i linje med förbudet mot rättsmissbruk. Det ska noteras att lojalitetsplikten inte skulle innefatta en positiv förpliktelse att främja bolagets intressen, utan främst en negativ förpliktelse av innebörd att majoritetsägare inte får missbruka sin makt och därigenom fatta beslut eller vidta andra åtgärder som skadar minoriteten.s. 291

18.I det följande ska undersökas i vilken utsträckning aktieägare i fåmansbolag, utöver vad som framgår av ABL, kan anses ha en lojalitetsplikt mot bolaget och/eller andra aktieägare i likhet med vad som gäller enligt flera av de utländska rättsordningarna. 5.2 Lojalitetsplikten för aktieägare i fåmansbolag 5.2.1 Allmänt om samarbete i fåmansbolag En avgörande skillnad mellan fåmansbolaget och ett noterat bolag är att det inte finns någon marknad för försäljning av fåmansbolagets aktier. Aktieägare i ett noterat bolag kan, om de är missnöjda med förvaltningen av verksamheten, ofta enkelt sälja sina aktier. Detsamma gäller inte aktieägare i ett fåmansbolag. Där är utgångspunkten tvärtom den motsatta, nämligen att det är mycket svårt (ofta omöjligt) att sälja aktierna vid missnöje med förvaltningen eller annan aktieägares agerande. I de allra flesta fåmansbolagen finns det dessutom överlåtelsebegränsningar i form av hembudsklausul, förköpsklausul eller samtyckesklausul. Det förhållandet att det inte finns någon marknad för försäljningen av aktierna medför dels att det blir desto viktigare för delägarna att utöva inflytande över och ha insyn i verksamheten, dels att konflikter mellan ägarna kan bli mycket kännbara.s. 291

19.Det begränsade antalet ägare i fåmansbolag medför att argumentet för en separation av ägande och kontroll bortfaller. Tvärtom förhåller det sig ofta så att fåmansbolaget har startats av ett fåtal personer som förväntas tillföra viss kompetens och utöva inflytande över verksamheten. Vanligen är också en eller flera ägare styrelseledamöter och/eller anställda eller konsulter i bolaget. Personernas kompetens och förmåga att samarbeta är således av stor betydelse i fåmansbolagen, i likhet med vad som gäller i handelsbolag. Vidare gäller att verksamheten i bolaget utgör en viktig, i många fall den enda, inkomstkällan för ägarna. I fråga om personernas betydelse och samarbetets art är det sålunda ofta ingen skillnad mellan ett handelsbolag och ett fåmansbolag. Enda skälet till att aktiebolagsformen har valts är normalt att ägarna vill begränsa ansvaret för bolagets förpliktelser.s. 292

20.Nu nämnda aspekter på fåmansbolaget reflekteras inte i ABL. I ABL är utgångspunkten sålunda att aktierna är fritt överlåtbara (se 4 kap. 7 § ABL). Mot bakgrund av att det normalt inte är önskvärt att aktierna i ett fåmansbolag ska kunna överlåtas utan vidare har den alldeles övervägande delen av de privata aktiebolagen en överlåtelsebegränsning i bolagsordningen. Regleringen om fri överlåtbarhet motsvarar således för fåmansbolagens del inte det s.k. standardkontraktet, eller om man så vill metakontraktet. Vidare saknas en reglering i ABL som ger möjlighet till exit i de fall där aktieägarna inte längre förmår samarbeta inom ramen för bolaget av en eller annan anledning.s. 292

21.I det följande undersöks lojalitetsplikten för aktieägare i fåmansbolag närmare. Det ska noteras att i många fåmansbolag där ägarna samarbetar inom ramen för bolaget är ägarna också anställda och/eller styrelseledamöter. Anställningen respektive uppdraget som styrelseledamot medför en omfattande lojalitetsplikt mot bolaget. Den följande framställningen tar därför främst sikte på aktieägare som inte är anställda av eller styrelseledamöter i bolaget. 5.2.2 Den rättsliga grunden för en lojalitetsplikt för aktieägare i fåmansbolag Den allmänna uppfattningen i svensk rätt synes som nämnts vara att aktieägare inte har någon lojalitetsplikt. Denna uppfattning är, med undantag för vad som anförts under avsnitt 5.1 ovan, som utgångspunkt korrekt. Aktieägare som enbart äger en mindre andel aktier i bolaget, vilket i regel är fallet i bolag med spritt ägande, och som inte arbetar i detta eller på annat sätt främjar dess verksamhet, saknar i allt väsentligt inflytande över bolagets verksamhet och har en begränsad insyn i bolaget. Det finns ingen rättslig grund och inte heller några ändamålsenliga skäl för att ålägga sådana aktieägare en lojalitetsplikt utöver vad som framgår av de ovan angivna lagreglerna.s. 293

22.I synnerhet i fåmansbolag är förhållandena som framgår av föregående avsnitt många gånger annorlunda. Vidare gäller att aktieägare i fåmansbolag ofta har ingått ett aktieägaravtal. Aktieägaravtalet är vanligen skriftligt, vilket naturligtvis är att föredra ur bevissynpunkt. Inget hindrar dock att avtalet ingås muntligen eller genom konkludent handlande. Det torde i själva verket vara mer regel än undantag att parter, även om de inte ingår något skriftligt avtal, muntligen kommer överens om i vart fall vissa grundläggande frågor i samband med att de bildar ett bolag. Det kan t.ex. röra sådana frågor som att eventuell vinst inte ska delas ut under de närmaste åren, att parterna ska arbeta i bolaget i viss utsträckning och att parterna ska verka för att en exit kan ske inom ett visst antal år. En sådan överenskommelse utgör ett aktieägaravtal, om än ett muntligt sådant.s. 293

23.Den härskande uppfattningen i doktrinen är att aktieägaravtal kan utgöra enkla bolag.Det finns mycket som talar för att denna uppfattning är riktig. Det enda som krävs för att ett enkelt bolag ska uppkomma är att två eller flera parter har kommit överens om att samverka för ett gemensamt ändamål. Om parter som avser att bilda ett aktiebolag kommer överens om att samverka på ett visst sätt för det gemensamma ändamålet att aktiebolaget ska exempelvis säljas med förtjänst inom en femårsperiod, eller långsiktigt ge löpande avkastning till ägarna, torde dessa rekvisit vara uppfyllda.s. 294

24.Delägare i enkla bolag har utan tvekan en lojalitetsplikt. Aktieägare som, muntligen, konkludent eller skriftligen, har ingått ett aktieägaravtal kan alltså ha en lojalitetsplikt gentemot det enkla bolaget och därmed indirekt aktiebolaget. I den mån samarbetet utgör ett enkelt bolag blir bestämmelserna i HBL samt de allmänna rättsprinciper som gäller för enkla bolag tillämpliga på samarbetet, i den mån inte annat avtalats. (Vissa av bestämmelserna i HBL är dock tvingande.) Allmänna rättsprinciper som gäller för enkla bolag är bl.a., förutom lojalitetsplikten, den associationsrättsliga likhetsprincipen.s. 294

25.Även om något enkelt bolag inte skulle anses föreligga kan dock en lojalitetsplikt mellan ägare i fåmansbolag grundas enbart på det förhållandet att ägarna i praktiken samarbetar eller samverkar inom ramen för bolaget och dess verksamhet och på olika sätt bidrar till verksamheten. I den mån de har ingått ett aktieägaravtal kan en lojalitetsplikt även grundas på det avtalsförhållandet. Det är i dessa fall fråga om en kontraktuell lojalitetsplikt.s. 294

26.Lindskog framhåller att för handelsbolag och enkla bolag skiljer sig situationen från vad som gäller för t.ex. aktiebolag. Han framhåller att bolagsmännen har en bidragsplikt och att ett avtal är fundamentet för handelsbolaget. Av störst betydelse är dock enligt hans mening den förtroendeställning som en bolagsman har, då denne har särförvaltningsrätt. Huruvida lojalitetsplikten ska ses som ett utflöde av den allmänna avtalsrättsliga lojalitetsplikten eller som ett element i bidragsplikten låter han vara osagt. Uttalandena torde främst ta sikte på en jämförelse med aktiebolag med spritt ägande. I fåmansbolag är som tidigare framhållits förhållandena ofta sådana att det föreligger såväl ett avtalsförhållande (muntligt, skriftligt eller konkludent) som en avtalad bidragsplikt för ägarna.s. 294

27.I den mån aktieägare har kommit överens om att samarbeta och därmed på olika sätt bidra, eller i praktiken samarbetar och bidrar inom ramen för aktiebolaget, kan sammanfattningsvis en lojalitetsplikt föreligga för ägarna, antingen på bolagsrättslig grund, nämligen om rekvisiten för ett enkelt bolag är uppfyllda, eller om så inte skulle vara fallet, på allmän kontraktsrättslig grund. 5.2.3 Något om innebörden av aktieägares lojalitetsplikt i fåmansbolag När det gäller den närmare innebörden av aktieägares lojalitetsplikt får den avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, i likhet med vad som gäller för lojalitetsplikten i handelsbolag. I allmänhet gäller att ett närmare samarbete och mer omfattande deltagande i verksamheten leder till en mer långtgående lojalitetsplikt. Motsvarande gäller om ett enkelt bolag föreligger. Faktorer som bör tillmätas vikt är bl.a. hur nära aktieägarna samarbetar, på vilket sätt och i vilken omfattning ägarna deltar i verksamheten, vilken typ av verksamhet det är fråga om och hur stora värden som förvaltas. Det kan givetvis förhålla sig så att enbart vissa ägare har en lojalitetsplikt, nämligen om förhållandena är sådana att enbart vissa av ägarna är aktiva och deltar i verksamheten under det att andra enbart har investerat en viss mängd kapital.s. 295

28.Lojalitetsplikten bör ofta innebära att aktieägaren inte får vidta åtgärder i syfte att gynna sig själv eller annan på bolagets eller övriga ägares bekostnad. Åtgärder som innefattar minoritetsmissbruk, dvs. ett missbruk av minoritetsskyddet i syfte att gynna sina egna intressen på bekostnad av bolaget, bör i många fall kunna anses strida mot lojalitetsplikten. Ett exempel på sådant pliktbrott enligt amerikansk rätt utgör rättsfallet Smith v. Atlantic Properties, Inc., där domstolen konstaterade att minoritetens utnyttjande av i bolagsordningen stadgad vetorätt mot vinstutdelning på visst sätt utgjorde pliktbrott. Motsvarande gäller förstås olika former av majoritetsmissbruk. I amerikansk rätt har, för att nämna ett konkret exempel, entledigande av en styrelseledamot som var minoritetsägare ansetts utgöra ett pliktbrott. Domstolen uttalade att genom entledigandet ”the majority effectively frustrates the minority stockholder’s purposes in entering on the corporate venture and also deny him an equal return on his investment.” Även om det får anses tveksamt om svenska domstolar skulle komma till samma utgång utgör rättsfallet ett illustrerande exempel på det förhållandevis stränga synsätt som amerikanska domstolar har anlagt på lojalitetsplikten.s. 295

29.Ett förbud att otillbörligen utnyttja förmåner eller andra fördelar torde aktualiseras främst för aktieägare med någon form av representationsrätt och innebär att aktieägare inte får utnyttja sitt inflytande till att skaffa sig förmåner eller andra fördelar till nackdel för bolaget. Det kan exempelvis handla om att låta bolagets anställda utföra arbeten för aktieägaren som sedan faktureras bolaget, eller om utnyttjande av bolagets egendom på ett otillbörligt sätt.s. 296

30.Ett konkurrensförbud bör ofta kunna aktualiseras för aktieägare som arbetar i eller på annat sätt verkar för verksamheten, t.ex. genom ett konsultavtal. Ett konkurrensförbud bör normalt också föreligga i de fall där ägarnas samverkan utgör ett enkelt bolag. Det bör dock endast omfatta konkurrerande verksamhet som kan vara till nackdel för bolaget. Vid bedömningen av om visst engagemang i konkurrerande verksamhet strider mot lojalitetsplikten får en helhetsbedömning göras av sådana faktorer som ägarnas samarbete, engagemangets art och omfattning och verksamheternas art. Bolagets intresse och ägarnas intresse får sedan vägas mot aktieägarens intresse av att kunna utnyttja sin kunskap och erfarenhet till att skaffa sig inkomster.s. 296

31.Ett förbud att utnyttja bolagets affärsmöjligheter bör normalt träffa i vart fall de aktieägare som är förhindrade att driva eller främja konkurrerande verksamhet. Förbudet innebär exempelvis att en aktieägare som deltar i förhandlingen av köp av en verksamhet för bolagets räkning typiskt sett är förhindrad att för egen del köpa den aktuella verksamheten. Motsvarande gäller om bolaget har beslutat att förvärva viss verksamhet eller tillgång eller fått ett erbjudande från en annan part om viss affärsmöjlighet. I vissa fall av mer omfattande engagemang i verksamheten bör förbudet kunna omfatta alla affärsmöjligheter som omfattas av bolagets verksamhetsområde. Aktieägare som omfattas av förbudet får inte heller medverka till att det överträds genom beslut eller åtgärder av styrelsen eller verkställande direktören.s. 296

32.En tystnadsplikt och en upplysningsplikt bör åvila aktieägare som i någon mån samarbetar inom ramen för verksamheten i bolaget och kan enligt min bedömning alltså föreligga även om förhållandena inte är sådana att ägarna har ett konkurrensförbud.s. 297

33.Tystnadsplikten bör innebära ett förbud att för tredje man avslöja förhållanden som kan skada bolaget om de blir offentliga. Typiskt sett omfattas affärshemligheter och annan känslig information.s. 297

34.Upplysningsplikten bör innebära en skyldighet att upplysa bolaget och övriga ägare om förhållanden som aktieägaren får kännedom om och som kan påverka verksamheten i negativ riktning. Det kan exempelvis röra sig om missförhållanden i bolaget eller om andra faktorer som kan skada bolaget. I det enskilda fallet får en intresseavvägning göras mellan bolagets och ägarnas intresse av att få informationen och den enskilda aktieägarens intresse av att hemlighålla den. Typiskt sett torde aktieägarens intresse väga något mindre tungt än vid frågor om konkurrensförbudet, eftersom intresset av att kunna utnyttja sin kunskap till att skaffa sig inkomster ofta torde väga tyngre än enbart intresset av att inte informera bolaget och ägarna om vissa för dem viktiga förhållanden.s. 297

35.När det gäller rättsföljder kan, i de fall samarbetet mellan delägarna utgör ett enkelt bolag, bestämmelsen i 2 kap. 14 § HBL angående skadestånd aktualiseras. Enligt den bestämmelsen gäller att en bolagsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget när vederbörande fullgör sina uppgifter ska ersätta skadan. Det ska noteras att skadeståndsskyldigheten för en bolagsman enligt HBL är betydligt mer vidsträckt än vad som gäller för aktieägare enligt ABL. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt (se 2 kap. 14 § första stycket HBL). Om flera är ersättningsskyldiga för samma skada är ansvaret solidariskt (se 2 kap. 14 § andra stycket HBL).s. 298

36.I de fall HBL är tillämplig kan vidare bestämmelserna i 2 kap. 25 § och 30 § HBL om likvidation av bolagsförhållandet eller inlösen på grund av viktig grund aktualiseras vid brott mot lojalitetsplikten (se 4 kap. 7 § andra stycket HBL).s. 298

37.För det fall förhållandena är sådana att ett bolagsförhållande inte föreligger ägarna emellan, men dessa ändå samarbetar inom ramen för bolaget, bör skadeståndsansvar kunna aktualiseras i enlighet med allmänna principer om skadestånd vid kontraktsbrott.s. 298