Stycket

21.Ett omdiskuterat fall utanför sjöförsäkringens område är Barsebäck NJA 1998 s. 448, som gällde en försäkring för driftsavbrott i ett kärnkraftverk. Fråga var om ersättning skulle utgå för åtgärder som vidtagits för att uppnå en viss fastställd säkerhetsnivå eller om ersättning bara skulle utgå för tid som gått åt för att återställa anläggningen i det fysiska skick den hade före händelsen. Högsta domstolen anmärkte att båda parter hade företrätts av personer med erfarenhet och sakkunskap på försäkringsområdet under förhandlingarna om försäkringsavtalet och fann det ligga närmast till hands att i tvistefrågan tilllämpa allmänna principer för avbrottsförsäkring, så som de hade kommit till uttryck i ett flertal allmänt tillämpade försäkringsvillkor från svenska försäkringsbolag som åberopats i målet. Med ledning av dessa principer fann Högsta domstolen att ersättning endast skulle utgå för tid som har gått åt för att återställa anläggningen i det fysiska skick den hade före händelsen. I Scana NJA 2007 s. 17 beaktade Högsta domstolen bl.a. ett utlåtande om branschpraxis från försäkringsförbundet och försäkringsbranschens kommentar till maskinvillkoren för företagsförsäkring vid tolkningen av uttrycket ”plötslig och oförutsedd fysisk skada” i en maskinförsäkring. I Firefly NJA 2012 s. 3 lade Högsta domstolen andra överväganden till grund för tolkningen med hänsyn till bland annat att ”någon fast branschpraxis har inte funnits”.s. 191