1.4.1 Är den skada handlingen eller underlåtenheten orsakat juridiskt relevant? Den ovan presenterade konstruktionen om faktisk kausalitet underlättar processen genom vilken betraktaren kan identifiera om en orsak förorsakar en följd. Att orsaken kan påvisas leder dock inte ännu till skadeståndsansvar, eftersom förhållandet mellan orsak och följd enligt den faktiska kausaliteten kan vara för avlägsen i tid eller rum för att betinga ansvar. Även på andra sätt kan orsaken till följden vara juridiskt irrelevant. När så är fallet, saknas skäl att ge kausalsambandet juridisk relevans. Bolagsledningen eller revisorn bör inte åläggas skadeståndsansvar för en skada som inte är juridiskt relevant i förhållande till deras gärning, fastän den ekonomiska förlusten skulle vara en faktisk följd av deras handlande eller underlåtenhet.s. 167
2.Inom finsk skadeståndsrättslig doktrin har skadeståndsskyldigheten traditionellt begränsats genom en förutsägbarhetslära som förutsatt att skadan ska vara förutsägbar för den som orsakat skadan. Därtill har som begränsningskriterium använts läran om normens skyddsändamål. Kriterierna om förutsägbarhet och skyddsändamål är till sina innehåll juridiska bedömningsnormer, med hjälp av vilka man eftersträvar att nyansera området för ett ändamålsenligt skadeståndsansvar.s. 167
3.Den skadeståndsrättsliga förutsägbarheten har utvecklats ur kravet på adekvat kausalitet, efter vilket gärningen (handlingen eller underlåtenheten) enligt allmän livserfarenhet på ett icke-obetydligt sätt bör höja sannolikheten för att följden inträffar. Adekvansläran och förutsägbarheten används i Finland rätt långt som varandras synonymer fastän man med adekvat kausalitet i vissa samband också avser en mer utvidgad, juridiskt relevant kausalitet än förutsägbarheten erbjuder. Enligt förutsägbarhetskravets allmänna utformning är en skada inte ersättningsgill om den varit oförutsebar för den som orsakat skadan. Skadans förutsebarhet kan grunda sig på antingen allmän kännedom om orsaksförhållandet eller specialkunskap om den skadelidande, som skadevållaren har haft eller borde ha haft. Själva detaljerna kring hur skadan förorsakats behöver dock inte vara förutsägbara, förutsatt att skadans art och storleksklass är det. Skadeståndsrättens förutsägbarhetskrav tillstår emellertid inte ett tillräckligt nyanserat avgränsningskriterium för sådana frågor om sakkunnigansvar som avhandlas i denna artikel. I huvudsak beror detta på att förutsägbarhetsläran inte i sig ännu tar fasta på skadans relevans med utgångspunkt i den norm som kränkts.s. 168
4.Enligt läran om normens skyddsändamål kan ersättningsansvar endast bli aktuellt då man med normen, som senare blivit överträdd, har eftersträvat att undvika sådana följder som liknar den som inträffade. Skadan och den överträdda normens skyddsändamål bör således stämma överens med varandra för att skadan ska komma att ersättas till följd av normbrottet. Skyddsändamålslärans problem är att det inte alltid är möjligt att fastställa skyddsändamålet eller för att det ibland går att påvisa flera olika och åtminstone delvis divergerande skyddsändamål. Detta gör läran om skyddsändamål oförutsägbar i praktiken och tär på lärans funktionsduglighet, eftersom den möjliggör att laganvändarens subjektiva preferenser retroaktivt dikterar utgången av den juridiska relevansavvägningen.s. 169
5.På grund av detta problem bör man, enligt min förmening, i avvägningen av den faktiska kausalitetens juridiska relevans istället utnyttja normens centrala skyddsändamål, alltså den allmänna skadetypen som hör till normens kärnområde, samt de handlingsplikter som normen ger upphov till för skadevållaren och å andra sidan för skadelidanden. Ju närmare en skadetyp som hör till kärnområdet en konkret skada kan placeras, desto större är sannolikheten för att det faktiska kausalförhållandet mellan skadan och gärningen är juridiskt relevant. Den s.k. kärnändamålsläran möjliggör att den överträdda normens olika skyddsobjekt värderas sinsemellan och att den orsakade skadan jämförs med dessa. Läran om kärnändamål betonar relativiteten i den juridiska relevansavvägningen — den juridiska relevansen inom kausalitet kan inte grundas på ett lösryckt påstående om att skadan är relevant utgående från (ett helt subjektivt valt) skyddsändamål. Det relevanta är att kontextualiserat gestalta normens centrala skyddsändamål, och dess förhållande till eventuella andra aktörers skyldigheter, för att sedan positionera den konkreta skadan i relation till den helhet alla juridiska normer skapars. 169
6.Det är möjligt att anse att förutsägbarhetskriteriet ingår i kärnändamålsläran. Den som av oaktsamhet överträder en norm kan ofta förutse (förutsägbarhet) vad överträdelsen förorsakar (den överträdda normens kärnändamål). Den som t.ex. kör berusad kan anses ta en risk för att en trafikolycka med därtill ofta hörande person- och sakskador inträffar. Den konkreta skada som orsakas av rattfylleriet bör höra till den skadetyp som normen (rattfylleri) eftersträvar förhindra. Däremot är inte t.ex. en hjärtattack för en åldring, som chockad följer med rattfylleristens framfart, en juridiskt relevant följd av rattfylleriet, även om hjärtattacken inom ramen för den faktiska kausaliteten får konstateras vara en följd av den rattonyktra chaufförens aktivitet.s. 170
7.I sakkunnigansvaret, precis som vid ledningens respektive revisors ansvar, begränsar skadans förutsägbarhet ex ante i praktiken oftast inte den ersättningsgilla skadan. Skyldigheten att förstå och därmed förutse följderna av det åstundande normbrottet är förhållandevis omfattande för den standardperson som sätts i gärningsmannens ställe. Som utgångspunkt kan man anta att en sakkunnig är medveten om och därmed kan förutse mycket långtgående följder av att denne handlar normvidrigt eller underlåter sina förpliktelser. Det är dock inte ändamålsenligt att en sakkunnig blir skadeståndsskyldig för alla de ekonomiska förluster som står i ett förutsägbart faktiskt orsakssamband till den sakkunniges gärning. Skadeståndsansvaret bör därför begränsas till skador som är betydelsefulla för den skyldighet som försummats. Av denna orsak bör relevansavvägningen i ledningens och revisors skadeståndsansvar genomföras genom att man vid sidan om förutsägbarhetskriteriet i ett ex post-perspektiv bedömer den orsakade skadans förhållande till kärnändamålet i den norm som bröts genom handlingen eller underlåtenheten. Av alla följder som står i ett faktiskt kausalitetsförhållande till gärningen är endast de relevanta som till sin typ är förutsägbara ex ante (vilket i praktiken är de flesta) och till sin proximitet står tillräckligt nära kärnändamålen i den tillämpliga normen ex post. 4.2 Den faktiska kausalitetens relevansbedömning i bolagsledningens och revisors ansvar I ledningens och revisors skadeståndsansvar är den juridiska relevansavvägningens utgångspunkt den överträdda normen samt den relaterade analysen av kärnändamålet, som även hjälper till att definiera skadelidandens och skadevållarens rättsliga riskpositioner. Ur den skadelidande partens perspektiv är det väsentliga att dennes berättigade rättsskyddsförväntning skyddas, varför man måste ta i beaktande bland annat vilka möjligheter den skadelidande parten potentiellt har haft att vidta åtgärder för att undvika eller minska skadan. Rättskyddsförväntningen kan vara berättigad endast då den överträdda normen skyddar den som lidit skada. Parternas riskpositioner kan användas som ett slags ”kalibreringsredskap” vid bedömningen av om den konkreta skadan står tillräckligt nära den skadetyp som hör till den överträdda normens kärnområde. Analysen bör även beakta eventuella tredje parters skyldigheter, eftersom skadan tydligt kan tillhöra skyldigheter som åvilat tredje part, med andra ord ligga nära kärnändamålet för den norm en tredje part överträtt.s. 170
8.Preciseringen av normens kärnändamål kan genomföras med hjälp av en tankebana som erkänner en distinktion mellan kärnändamålets materiella skadetyp och den part som avses skyddas genom normen. I kärnändamålsläran kan således urskiljas dimensioner som dels avser skadetypen (den materiella dimensionen), dels den skadelidande (den personliga dimensionen). I den förstnämnda dimensionen kan en skada som står i ett faktiskt kausalförhållande till en handling eller underlåtenhet trots allt avgränsas och förbli icke ersättningsbar, om skadan är för avlägsen eller på annat sätt irrelevant vad dess typ eller uppkomstsätt anbelangar, jämfört med det relevanta kärnändamålet. I den senare dimensionen motiverar man den uteblivna ersättningen med att den skadelidande inte hör till den grupp rättssubjekt som normen skyddar. I det finska avgörandet HD 2012:65 ansågs orsakssamband saknas på den senare grunden.s. 172
9.I målet hade A, som var styrelsemedlem och enda aktieägare i ett aktiebolag, inte vidtagit sådana åtgärder för att försätta bolaget i likvidation som avses i GABL 13:2, fastän bolagets eget kapital hade gått förlorat. Bolagets konkursbo yrkade att A skulle ersätta den skada som bolaget hade orsakats av att bolagets förmögenhetsställning hade försvagats när bolaget fortsatte den förlustbringande affärsverksamheten. Eftersom A:s underlåtenhet var en försummelse av en sådan skyldighet som i lagen hade föreskrivits till skydd för bolagets borgenärer men inte för bolaget självt, förkastades skadeståndsyrkandet.s. 173
10.Enligt Finlands högsta domstol var det väsentliga i målet huruvida den skada som påstods vara orsakad av A hade uppkommit på grund av A:s underlåtenhet att följa en handlingsplikt, vars avsikt var att förhindra uppkomsten av sådana skador som käranden yrkade på. Enligt domskälen ansågs bestämmelserna om tvångslikvidation i GABL vara en del av aktiebolagslagens reglering om bevarandet av aktiekapitalet och annat bundet eget kapital, vars syfte var att skydda borgenärerna. När skyddsändamålet inte täckte den skada som uppkom för bolaget förkastades skadeståndsyrkandet, trots att bolagets skada hade haft ett faktiskt orsakssamband med A:s verksamhet.s. 173
11.Den juridiska relevansavvägningen är typiskt sett mer komplicerad i den första dimensionen som gäller skadetypen, och särskilt i situationer där det är fråga om ledningens eller revisors ansvar i förhållande till någon annan än bolaget. En sådan situation var det frågan om i avgörandet NJA 2014 s. 272 (det s.k. BDO-fallet). I målet hade revisor underlåtit att göra anmärkningar i revisionsberättelsen om faktorer som enligt svenska Högsta domstolen, ifall sakligt gjorda, skulle ha påverkat bolagets aktiekurs. I ärendet granskade Högsta domstolen bland annat om det faktiska kausalförhållandet mellan revisors underlåtenhet och skadan var juridiskt relevant i det hänseendet att revisor kunde dömas till skadeståndsansvar.s. 173
12.Bakgrunden till kärandens skadeståndsyrkande var det aktiebyte som hade utförts genom att bolag B:s aktier gavs som vederlag i förvärvet av det listade bolaget A:s aktier. Aktiebytet grundade sig på ett samarbetsavtal, enligt vilket aktiernas bytesförhållande var bundet till bolag A:s aktiekurs. Käranden, som hade överlåtit bolaget B:s aktier till A som apport, krävde skadestånd av revisionssammanslutningen BDO och revisor BO, vilka hade fungerat som bolaget A:s revisorer. Enligt käranden skulle de anmärkningar i revisionsberättelsen som revisorn underlåtit att göra ha påverkat A:s börskurs, vilket i sin tur skulle ha påverkat aktiebytets bytesförhållande. BO och BDO borde därför ersätta skadan i form av felvärderingen som påverkade bytesförhållandet till kärandens nackdel.s. 173
13.Högsta domstolen godtog argumentet vad gäller den faktiska kausaliteten. Högsta domstolen ansåg att revisorns underlåtenhet hade påverkat A:s börskurs och därmed samtidigt också det kritiska bytesförhållandet. Högsta domstolen ansåg dock att skadeståndsansvar därtill förutsätter att den skadelidandes tillit till bokslutsinformationen var befogad. Enligt Högsta domstolen är tilliten till revisionen befogad när revisionen typiskt sett utgör en väsentlig delfaktor då affärsbeslut fattas. Fastän käranden i målet, enligt Högsta domstolen, hade rätt att lita på bokslutets riktighet följde det trots allt inte av detta att den befogade tilliten kunde utsträckas till bolag A:s börskurs, även om kursen visserligen antogs återspegla bokslutets felaktighet. Högsta domstolen motiverade sin slutsats med det s.k. floodgate-argumentet genom att konstatera att ett vidsträckt skadeståndsansvar som tillskrev investerare befogad tillit till börskursen, skulle föra för långt vis-a-vis skadans förutsägbarhet och vore även oskäligt med beaktande av innehållet i den omsorgsplikt som revisor brutit mot. Högsta domstolen konstaterade också att omfattningen av skador som grundar sig på kursförändringar i praktiken skulle vara mycket svår att fastställa. På dessa grunder kom Högsta domstolen fram till att tillit till uppgifterna i bokslutet som transmitteras via börskursen inte som sådan är tillräcklig för att åstadkomma revisorns skadeståndsansvar.s. 174
14.Relevansavvägningens nyckelfråga var huruvida den skada som uppkommit till följd av kursrörelsen skulle anses för avlägsen i förhållande till revisors underlåtenhet för att skadeståndsansvar skulle ha kunnat följa av underlåtenheten. I målet bedömde Högsta domstolen den faktiska kausalitetens juridiska relevans med hjälp av den s.k. tillitsteorin, som enligt min uppfattning användes som verktyg för att fastställa det aktuella kärnändamålet i den norm revisor brutit mot. Enligt Högsta domstolen var den överträdda normens skyddsändamål det relevanta vid bedömningen av ersättningsskyldigheten för skada som inträffat på grund av överträdelse av aktiebolagslagen, revisionslagen eller bolagsordningen. Enligt domskälen var revisionens främsta externa syfte i ett börsnoterat bolag att säkerställa att information som bolaget offentliggjorde var riktig. I målet ansågs dock ersättningsgilla skador i skenet av det externa skyddsändamålet inte så omfattande att de skulle ha utsträckts längre än till skador som följde av omedelbar tillit till bokslutsinformationen.s. 174
15.Floodgate-argumentet verkar vara det tyngsta argumentet för den slutsats som nåddes i avgörandet. Floodgate-argumentet kan betecknas vara ett realargument som, liksom antyddes av Högsta domstolen, anknyter till ansvarets praktiska genomförbarhet. Man kan ifrågasätta begränsningen av ansvar enbart på grund av att ansvaret utan begränsningen skulle vara för omfattande. Fastän reella argument kan användas och har sin egen roll i tolkningen, borde utnyttjandet av dessa inte åsidosätta tolkningsargument som väger tyngre i rättskällehierarkin. I relevansavvägningen bör man sträva efter att, med hjälp av auktoritativa rättskällor, utreda vilken typ av skador man har ämnat förhindra med hjälp av den skyldighet som försummats, och på så sätt bedöma om den inträffade skadan är tillräckligt nära skyddsobjektet.s. 175
16.Den lagstadgade revisionsskyldighetens syfte är att säkerställa riktigheten av ett bolags ekonomiska uppgifter, dvs. att bokslutet och verksamhetsberättelsen ger en rättvisande bild (3 kap. 5 § i den finska revisionslagen). Revisor ansvarar för uppgifternas riktighet i förhållande till en på förhand obestämd krets, som kan basera sitt beslutsfattande på de reviderade uppgifterna. Fastän revisor vid utförandet av revisionen kan beakta att bokslutsinformationen har en inverkan på ett börsbolags aktiekurs, är det åtminstone i mål likt BDO-fallet motiverat att ifrågasätta utsträckandet av revisorns ansvar till skador som kan följa av kursändringar. Det bör beaktas att ansvaret för felaktig information som ett börsbolag lämnar enligt den finska värdepappersmarknadslagen (746/2012 VML) tillfaller bolaget i förhållande till investerarna. Bolaget har enligt VML 7 kap. 5 § en skyldighet att offentliggöra sitt bokslut och sin verksamhetsberättelse, vilka enligt 7 kap. 6 § ska ge en rättvisande bild av emittentens (börsbolagets) verksamhetsresultat och finansiella ställning.s. 175
17.Enligt min uppfattning borde revisors skyldigheter jämte skyddsändamålen enligt revisionslagen och ABL ha separerats från aktiebolagets (börsbolagets) skyldigheter enligt värdepappersmarknadslagen genom en juridisk-systematisk argumentation. Den juridiska relevansavvägningen bör grundas i den överträdda normens kärnändamål på ett sätt som beaktar andra aktörers ansvar och skyldigheter. De ansvarsnormer som berör olika aktörer och dessas inbördes samband bör bedömas som en helhet, så att en enskild aktörs ansvar inte utsträcks på ett sätt som inte motsvarar ändamålet med dennes lagbaserade skyldigheter.s. 176
18.I BDO-målet var den underlåtna skyldigheten den lagstadgade revisionen av bokslutet, vars kärnändamål analyserats ovan. Fastän BO och BDO vid uppsättandet av revisionsberättelsen hade kunnat förutse att möjliga felaktigheter har en effekt på bolagets börskurs, följer skadeståndsansvar inte som sådant av den förutsägbarheten. Den skada som konkret inträffat, alltså den ekonomiska förlust som orsakades av det förvridna bytesförhållande i aktiebytet och sättet på vilket det förorsakats, bör jämföras med kärnändamålet i den skyldighet som revisorn konkret försummat, dvs. säkerställandet av bokslutets riktighet. I bedömningen bör uppmärksammas hur denna skyldighet står i relation till andra aktörers skyldigheter. I BDO-målet får felet i bokslutet som påverkade aktiekursen, och därmed även bytesförhållandet, primärt anses höra till området för bolagets skyldigheter. Frågeställningen i BDO-målet avviker således tydligt från den situation, där investerare yrkar på skadestånd för tapp till följd av aktieaffärer i börsbolagets aktie under en tid där bolaget underlåtit sina informationsplikter så att börskursen avvikit från vad den varit om plikten följts vid de tidpunkter då investerare genomfört sina aktieaffärer. Således skulle skadan som den förvridna kursen lett till mer sannolikt kunna anses vara juridiskt relevant då bolaget underlåtit sin informationsplikt, eftersom bolagets informationsplikt enligt VML uttryckligen skyddar den marknadsmekanism som resulterar i bolagets kurs.s. 176