Närliggande

3.Ett på senare tid ifrågasatt — till och med häftigt ifrågasatt — avgörande är NJA 2016 s. 107. Högsta domstolens båda av vissa betraktade som efterföljande ”cover-up-beslut” har inte heller bidragit till att mildra kritiken. Ifrågasättandet av ursprungsavgörandet har haft såväl materiella (civilrättsliga) som processuella förtecken. Det har således i den civilrättsliga ”delen” gjorts gällande att Högsta domstolen frångått i praxis och doktrin väl etablerade civilrättsliga principer av såväl skuldebrevsrättsligt som kommissionsrättsligt slag och, inte minst, fasta principer vad gäller interventionsbetalningar. I den processuella ”delen” har hävdats att Högsta domstolen har åsidosatt den fundamentala processrättsliga principen i 17 kap. 3 § rättegångsbalken om att en domstol inte får döma över annat än vad part i behörig ordning har åberopat till grund för sin talan liksom även bestämmelsen i 35 kap. 3 § rättegångsbalken om verkan av parts erkännande av viss omständighet. Avgörandets förhållande till principen iura novit curia och Högsta domstolens bristande processledning har också kritiserats.s. 814