Stycket

2.I NJA 2015 s. 141 — som i sak gällde grov narkotikasmuggling — klargjorde Högsta domstolen att en tidigare brottmålsdom inte har rättskraft i en senare rättegång mot en annan tilltalad när rättegångarna rör olika medverkandes del i samma brottslighet. Högsta domstolens ställningstagande i den frågan kan inte sägas ge uttryck för en ny princip utan understryker snarare vad som ansetts vara gällande rätt. Utöver frågorna kring den tidigare brottmålsdomens rättskraft innehåller avgörandet också uttalanden om principerna för hur bevisningen ska läggas fram i den senare rättegången, bland annat i ljuset av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen, särskilt rätten till försvar. Rättegångsbalken innehåller inte någon reglering som direkt tar sikte på situationer av aktuellt slag. I artikeln diskuteras vilka krav som följer av rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen och hur allmänt Högsta domstolens uttalanden angående hur muntlig bevisning ska hanteras i en senare rättegång bör uppfattas.s. 736