1.Den ursprungliga tanken med databasregelns automatiska grundlagsskydd var att utsträcka grundlagsskyddet för traditionella massmedier även till publiceringar som sker i moderna kommunikationsformer. Denna tanke kan numera tyckas förfelad eftersom den bygger på en föreställning om att publiceringar som sker på internet inte är mer än ett bihang till massmediernas traditionella verksamhet i form av tryck, ljudradio och tv.s. 678
2.Vidare har, som nämndes inledningsvis, såväl Yttrandefrihetskommittén som Mediegrundlagskommittén uttalat att lagstiftningens ursprungliga intentioner inte överensstämmer med databasregelns faktiska innehåll. Yttrandefrihetskommittén sammanfattade sin syn på saken på följande sätt. Det automatiska grundlagsskyddet enligt databasregeln är, som har nämnts ovan, avsett främst för de databaser som tillhandahålls av traditionella massmedieföretag. Det finns emellertid inget hinder mot att det automatiska grundlagsskyddet även tillämpas på databaser som tillhandahålls av andra, t.ex. en privatperson som också direktsänder ett radioprogram över internet. I vissa fall är inte personen eller företaget i fråga medveten om att grundlagen gäller automatiskt. Detta kan framstå som problematiskt eftersom grundlagsskyddet medför vissa straffsanktionerade skyldigheter, såsom att utse utgivare. Det finns ingen möjlighet att avstå från det automatiska grundlagsskyddet. Denna ståndpunkt har även Mediegrundlagskommittén anslutit sig till. Det bör noteras att det inte endast är traditionella massmedieföretag som har automatiskt grundlagsskydd enligt databasregeln. Alla som ger ut en tryckt tidning eller sänder tv eller radio har ett sådant skydd. Detta innebär bl.a. att även den som sänder enligt den s.k. webbsändningsregeln i 1 kap. 6 § första stycket andra meningen YGL omfattas. Till exempel kan en bloggare som via webben, förutom att tillhandahålla sin blogg, sänder ett program direkt eller vid en särskild tidpunkt få automatiskt grundlagsskydd enligt databasregeln. Kommittéernas slutsats torde bygga på följande resonemang. Enligt webbsändningsregeln omfattas i princip alla direktsändningar eller tablålagda sändningar över internet av grundlagsskyddet, under förutsättning att de riktas till allmänheten. Eftersom kravet på vad som ska betraktas utgöra en redaktion inte har getts någon vidare innebörd än att det avser de personer som ordnar sändningen, så kan även enskilda som t.ex. direktsänder över internet anses utgöra en redaktion för ett radioprogram i den mening som avses i YGL 1:9. Sammantaget skulle det innebära att om samma personer dessutom tillhandahåller en hemsida, så kan innehållet på hemsidan omfattas av det automatiska grundlagsskyddet för databaser.s. 678
3.I dagsläget är det, mot bakgrund av NJA 2014 s. 128, inte helt klart vad som gäller om den aktuella hemsidan inte är organiserad på det sätt som anges i YGL 1:9 st. 1; dvs. om innehållet i databasen kan ändras av någon annan än den som driver verksamheten. Eventuellt faller grundlagsskyddet för hela hemsidan om externa användare kan tillföra information på hemsidan. Om lagrådsremissens förslag genomförs kommer denna oklarhet att undanröjas. De hemsidor som nu avses kommer då att omfattas av grundlagsskydd, i vart fall avseende sådant innehåll som klart härrör från den som driver hemsidan.s. 679
4.Är då detta något problem i praktiken? Mediegrundlagskommittén framhåller i sina överväganden kring om det automatiska grundlagsskyddet bör utvidgas, att skyddet inte bör omfatta yttranden där den som yttrar sig inte har något intresse av grundlagsskydd och inte heller är villig att underkasta sig de förpliktelser som följer av grundlagarna. Det handlar bl.a. om skyldigheten att utse utgivare, sköta vissa krav på dokumentation av innehållet på webbplatsen samt att upprätthålla grundlagarnas system om skydd för meddelare.s. 679
5.Med tanke på hur vanligt det numera är att olika evenemang direktsänds över internet framstår det som klart att en stor mängd aktörer, som webbsänder på sådant sätt som gör YGL tillämplig, inte efterlever grundlagarnas krav. Som ett av många exempel kan nämnas intresseorganisationer och politiska partier som direktsänder sina seminarier från Almedalsveckan; dels omfattas själva sändningarna av webbsändningsregeln, dels kan sändningarna medföra att aktörerna får automatiskt grundlagsskydd för sina hemsidor. Vidare kan nämnas enskilda som direktsänder innehåll av skiftande karaktär, exempelvis via sociala medier. Sändningarna omfattas i princip av webbsändningsregeln och grundlagsskydd kan därigenom uppkomma även för hemsidor som den enskilde tillhandahåller. Det potentiella området för grundlagsskydd är i praktiken mycket omfattande, och inkluderar subjekt som sannolikt inte har en aning om de förpliktelser som följer av grundlagsskyddet.s. 679
6.Redan det nu anförda innebär att grundlagsregleringen i TF och YGL riskerar att få ett löjes skimmer över sig. Det är helt orealistiskt att tro att de ovan nämnda aktörerna kommer att inrätta sig i det system som yttrandefrihetsgrundlagarna föreskriver. Med tanke på den administration som skulle krävas av enskilda och myndigheter är det knappast heller önskvärt.s. 680
7.Dessutom riskerar ett alltför omfattande grundlagsskydd att begränsa räckvidden av vanlig lagstiftning på ett sätt som inte är motiverat. Ett aktuellt exempel är Svea hovrätts dom den 28 juni 2017 (mål nr B 4377-17). Målet, som huvudsakligen gällde ansvar för våldtäkt, rönte stor uppmärksamhet eftersom en av de tilltalade hade filmat gärningarna med sin mobiltelefon och direktsänt filmen på facebook. Hovrätten bedömde att sändningen av filmen utgjorde grovt förtal. Den tilltalade dömdes för bl.a. detta brott till fängelse åtta månader samt förpliktades att utge skadestånd till målsäganden. Mot bakgrund av det som har sagts ovan om webbsändningsregelns omfattning, kan det ifrågasättas om inte åtalet för direktsändningen av filmen borde ha prövats som ett yttrandefrihetsbrott. Gärningen är visserligen lika straffbar enligt yttrandefrihetsgrundlagarna som enligt brottsbalken, men för yttrandefrihetsbrott gäller en särskild rättegångsordning som bl.a. innebär att endast Justitiekanslern är behörig åklagare och att brottet ska prövas av jury. Vidare gäller särskilda regler om preskription, vilka är betydligt snävare än vad som är fallet enligt den ordinarie regleringen i brottsbalken. Även om det inte var aktuellt i det nu nämnda fallet, så bör det framhållas att de särskilda regler om ensamansvar och meddelarskydd som finns i TF och YGL dessutom kan leda till att personer som i dylika filmer gör sig skyldiga till brott inte går att lagföra. En annan, kanske mindre dramatisk, effekt av att hemsidor får automatiskt grundlagsskydd är att dessa inte längre omfattas av de regler för behandling av personuppgifter som föreskrivs i personuppgiftslagen (1998:204). Det verkar orimligt att den som vid något tillfälle direktsänder över internet, till följd därav kan få automatiskt grundlagsskydd för sin hemsida enligt databasregeln och sålunda undantas från de krav på behandling av personuppgifter som följer av vanlig lag.s. 680
8.Slutligen kan det framhållas att ett grundlagsskydd som inte efterfrågas av aktörer som bedriver webbsändningar och tillhandahåller hemsidor även medför problem för dessa aktörer. Problem som går utöver den ovan berörda skyldigheten att utse utgivare samt anmäla respektive dokumentera uppgift om utgivaren. En sådan aspekt är den straffsanktionerade tystnadsplikt som dessa aktörer kan få gentemot enskilda som tillför webbsändningen eller hemsidan information; dvs. agerar som meddelare. En annan är det ensamansvar som yttrandefrihetsgrundlagarna föreskriver, och som i avsaknad av utgivare åvilar den som har varit skyldig att utse utgivare. I allmänhet kommer detta innebära att ansvaret träffar den enskilde som bedriver webbsändningen respektive tillhandahåller hemsidan. I de allra flesta fallen kommer ensamansvaret få till följd att den enskilde ansvarar straffoch skadeståndsrättsligt även för det som andra personer säger i de aktuella webbsändningarna. Ansvaret innefattar nämligen en uppsåtspresumtion enligt vilken den ensamansvarige anses ha haft kännedom om innehållet i en sändning som omfattas av YGL, alldeles oavsett om den ansvarige rent faktiskt visste vad de som medverkade hade för avsikt att yttra.s. 680