NJA 2016 s. 1176 p. 7.
Hänvisas från p. 3 (s. 480)
1.Förenklat var omständigheterna följande. Två personer hade av ett finansföretag upptagit ett gemensamt lån om 300 000 kronor med solidariskt betalningsansvar. Lånet sades sedermera upp till följd av bristande betalningar. Finansföretaget väckte talan mot båda gäldenärerna, men träffade en förlikning med en av dem som gick ut på att den gäldenären i ett för allt skulle betala 100 000 kronor. Resterande fordringsbelopp eftergavs således. Samtycke från eftergiftsgäldenärens medgäldenär inhämtades aldrig. Därefter fortsatte finansföretaget att driva talan mot eftergiftsgäldenärens medgäldenär om att medgäldenären skulle förpliktas betala allt som återstod av det ursprungliga fordringsbeloppet, minskat med de 100 000 kronor som eftergiftsgäldenären hade betalat. Medgäldenären bestred betalningsskyldighet under invändning att förlikningen medfört att även hans betalningsansvar numera upphört.s. 479
2.Inledningsvis beskriver HD en gäldenärs solidariska betalningsansvar gentemot borgenären som dels ett ansvar för gäldenärens egen inbördes skuldandel, dels ett garantiansvar för övriga gäldenärers andelar. Garantiansvaret liknas vid ett proprieborgensansvar. HD anger vidare att det solidariska ansvar som gäldenärerna åtar sig bygger på att det finns en regressrätt. Med stöd av jämförande hänvisningar till borgensfallen NJA 1992 s. 351 och NJA 2014 s. 107 uttalar HD att borgenären har en principiell skyldighet att beakta att regressrätten inte går förlorad. En eftergift mot en gäldenär, menar HD, kan emellertid innebära just det att medgäldenärerna förlorar möjligheten att regressa mot eftergiftsgäldenären. Av förutsättningarna för det solidariska ansvaret skulle därför följa att borgenären själv får ta de negativa konsekvenserna av valet att göra en fordringseftergift mot en av gäldenärerna.s. 479
3.Det är mot denna bakgrund som HD uttalar den rättsgrundsats som något modifierad återges även i referatrubriken: ”En borgenär, som efterger sin fordran mot en gäldenär utan övriga gäldenärers samtycke, kan därmed som utgångspunkt inte längre göra gällande medgäldenärernas ansvar för gäldenärens andel, i den utsträckning som gäldenären befrias genom eftergiften.” Av domskälen får vi vidare veta att de kvarvarande gäldenärernas ansvar inte enbart reduceras med eftergiftsgäldenärens skuldandel. I linje med ett ytterligare borgensfall, NJA 1989 s. 269, samt vad som enligt 9 § preskriptionslagen (1981:130) sker med medgäldenärernas ansvar när en gäldenärs ansvar preskriberas, uttalar HD att varje kvarvarande gäldenär fortsättningsvis endast svarar för den egna andelen av skulden.s. 480
4.En eftergift mot en gäldenär kan alltså medföra att det solidariska ansvaret omvandlas till ett delat ansvar samt att borgenären helt förlorar rätten att av medgäldenärerna kräva ut eftergiftsgäldenärens andel. Denna princip, förklarar HD, gäller emellertid endast som en utgångspunkt, det vill säga inte ens som en huvudregel. Vad som gäller i det enskilda fallet avgörs av vilken effekt eftergiften har i fråga om medgäldenärernas regressrätt mot eftergiftsgäldenären. Den uttalade utgångspunkten gäller alltså bara om eftergiften har medfört att medgäldenärernas regressrätt upphört.s. 480
5.Hur vet man då om regressrätten har upphört? Jo, av domen framgår att detta avgörs genom tolkning av eftergiftshandlingen. Det är nämligen så HD kommer fram till vilken effekt eftergiften i det aktuella fallet hade.s. 480
6.Enligt HD hade inget annat framkommit än att förlikningsavtalet innebar att saken slutreglerats för eftergiftsgäldenären och att hon fortsättningsvis inte skulle behöva utsättas för regressanspråk från medgäldenären på grund av att finansföretaget krävde medgäldenären. Eftersom finansföretaget befriat eftergiftsgäldenären på detta sätt kunde det inte längre göra gällande medgäldenärens garantiansvar för eftergiftsgäldenärens andel. Medgäldenären skulle enbart svara för sin andel. Andelen beräknades efter huvudtalet.s. 480