De nämnda rättsfallen utgörs av NJA 1949 s. 134, NJA 2004 s. 363 och AD 2013 nr 79, vilka tillsammans med de två andra analyseras i avsnitt 3.
Hänvisas från p. 3 (s. 446)
1.Det avtalsrättsliga regelsystemet bygger huvudsakligen på tvåpartsförhållandet. Utgångspunkten för hur avtal ingås är att avtalsparterna förhandlar och avtalar direkt med varandra och parternas beteenden, uppfattningar och framförallt insikter får stor betydelse i många sammanhang. Som ett exempel kan nämnas att ett avtal anses kunna tolkas i strid mot dess lydelse om den ena parten utgår från att avtalet har en annan innebörd än vad det objektivt sett ger uttryck för och motparten inser detta men underlåter att klargöra missförståndet. Insikt hos en avtalspart om att motparten har en felaktig eller oriktig föreställning om avtalsinnehållet (ond tro) är också ett rekvisit för att kunna tillämpa vissa av avtalslagens ogiltighetsregler.s. 445
2.Avtal kan emellertid också slutas indirekt genom en representant eller mellanman. En teoretiskt svår och praktiskt viktig fråga som då uppkommer är vilken betydelse det får att den relevanta insikten finns inte hos avtalsparten själv utan hos hans eller hennes företrädare. Mer specifikt handlar det om att ta ställning till i vad mån en företrädares insikter kan tillräknas den egentlige avtalsparten (huvudmannen), med följden att huvudmannen behandlas som om han själv haft insikten. Räcker det, till exempel, att företrädaren anförtrotts att sköta förhandlingarna fram till att avtalet sluts (förhandlingsfullmakt), eller krävs det att företrädaren utrustats med full behörighet att ingå avtalet (avtalsfullmakt)?s. 445
3.Såvitt gäller tillämpningen av ogiltighetsregler har Högsta domstolen (HD) i NJA 1968 s. 303 intagit en mycket strikt ståndpunkt när det gäller frågan om att tillräkna huvudmannen ond tro hos en företrädare som varit verksam för avtalets tillkomst. Ond tro hos en företrädare som utrustats med full behörighet att sluta avtalet kan enligt HD tillräknas huvudmannen, men inte utan vidare ond tro hos en företrädare som enbart haft behörighet att förhandla och förmedla anbud. Ståndpunkten har utsatts för hård kritik, bl.a. eftersom den anses ge ett otillräckligt skydd för medkontrahenten (tredje man). I ett annat rättsfall, NJA 1986 s. 596, har HD tillräknat huvudmannen en förhandlares insikt om motpartens uppfattning vid tolkningen av ett avtal, vilket fick till följd att huvudmannen blev bunden av ett avtalsinnehåll som låg utom förhandlarens behörighet. Någonstans mitt emellan dessa rättsfall finns ytterligare två avgöranden från HD som berör aktuell tillräknandeproblematik, och relativt nyligen har även Arbetsdomstolen (AD) haft anledning att ta ställning i frågan.s. 446
4.Avsikten med denna framställning är att söka klargöra under vilka förutsättningar en avtalspart tillräknas en fullmäktigs onda tro enligt gällande rätt.s. 446