Se bl.a. Rodhe, SvJT 1979 s. 592, Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 67 fotnot 10, där författaren bl.a. uttalar att NJA 1968 s. 303 ”helst bör glömmas”; jfr densamme och Zackariasson m.fl., Restatement of nordic contract law, s. 127. För frågan om rättsfallet ska anses överspelat genom bl.a. NJA 1986 s. 596, se avsnitt 4 nedan.
Hänvisas från p. 3 (s. 446)
3.Såvitt gäller tillämpningen av ogiltighetsregler har Högsta domstolen (HD) i NJA 1968 s. 303 intagit en mycket strikt ståndpunkt när det gäller frågan om att tillräkna huvudmannen ond tro hos en företrädare som varit verksam för avtalets tillkomst. Ond tro hos en företrädare som utrustats med full behörighet att sluta avtalet kan enligt HD tillräknas huvudmannen, men inte utan vidare ond tro hos en företrädare som enbart haft behörighet att förhandla och förmedla anbud. Ståndpunkten har utsatts för hård kritik, bl.a. eftersom den anses ge ett otillräckligt skydd för medkontrahenten (tredje man). I ett annat rättsfall, NJA 1986 s. 596, har HD tillräknat huvudmannen en förhandlares insikt om motpartens uppfattning vid tolkningen av ett avtal, vilket fick till följd att huvudmannen blev bunden av ett avtalsinnehåll som låg utom förhandlarens behörighet. Någonstans mitt emellan dessa rättsfall finns ytterligare två avgöranden från HD som berör aktuell tillräknandeproblematik, och relativt nyligen har även Arbetsdomstolen (AD) haft anledning att ta ställning i frågan.s. 446