Detta skulle även ligga i linje med den bedömning som i NJA 2001 s. 445 gjordes angående YGL:s tillämplighet på databaser som tillhandahålls via utländska datorservrar.
Hänvisas från p. 2 (s. 332)
1.Sammantaget är det inte teoretiskt uteslutet att tolka YGL som att ansvar skulle kunna utkrävas av någon som deltar i produktion, sändning eller försäljning av tv-program. En sådan tolkning bör vara tillräcklig för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt EKMR. Enligt vår mening skulle det dock medföra alltför betydande principiella och praktiska svårigheter.s. 332
2.Emellertid kvarstår i så fall det faktum att EKMR kräver att enskilda måste ha möjlighet att gå till svensk domstol för att söka upprättelse. Enligt vår mening löses detta förmodligen mest lämpligt genom en ny konventionskonform tolkning av vilka program som ”utgår” från Sverige och som därför enligt 1 kap. 6 § YGL ska innefattas i tillämpningsområdet för YGL. Det bör därvid göras en bredare bedömning än den HD gjorde i NJA 2002 s. 314. I stället för att enbart fästa avgörande betydelse vid i vilket land den formella programkontrollen utövas, bör det även vara möjligt att beakta andra aspekter, såsom att ett i Sverige producerat program utan någon omredigering via utlandet sänds till en svensk publik.s. 332
3.Svensk rätt skulle i så fall bli förenlig med EKMR. YGL:s regler om såväl ansvar som skydd skulle användas i fler situationer än nu. Svarandenas argumentation i NJA 2002 s. 314 innebar att den EUrättsliga likabehandlingsprincipen krävde att YGL skulle tillämpas. Detta tyder på att en utvidgning av YGL:s tillämpningsområde inte skulle uppfattas som betungande för media.s. 332
4.En bredare helhetsbedömning av tillämpligheten skulle visserligen möjligen i någon mån minska förutsebarheten. Detta skulle vara en nackdel, eftersom förutsebarhet är ett så grundläggande intresse bakom regleringen i YGL. Redan HD:s bedömning av var bestämmandet över programinnehållet utövas ger emellertid ett visst bedömningsutrymme. Kanske skulle en utvidgning av YGL:s tillämpningsområde även kunna försvåra koordineringen mellan olika tillsynsmyndigheters verksamhet enligt det ovannämnda AV-direktivet. Som Europadomstolen konstaterade, förefaller emellertid inte oöverstigliga problem uppkomma. I vart fall bör en utökning av YGL:s tilllämpningsområde inte medföra mer osäkerhet eller större problem än en prövning enligt allmän straff- och skadeståndsrättslig reglering.s. 332
5.Sammanfattningsvis förefaller de svenska domstolarnas inställning, bedömd som helhet, vara mycket otillfredsställande. Den har dock inte framtvingats av YGL:s ordalydelse och torde därför även utan lagstiftningsåtgärd kunna rättas till genom en mera förnuftig grundlagstolkning. Domstolars prövning av meddelarfrihetens omfattning bör ses som en prövning i sak, vilket medför att konflikter med den EUrättsliga regleringen av internationell processrätt undviks. För att svensk rätt ska vara förenlig med EKMR krävs emellertid förmodligen en mer reell möjlighet att söka upprättelse. Kanske kan ansvar utkrävas enligt allmänna straff- och skadeståndsrättsliga regler, vilket i så fall inte uppmärksammades i Arlewinfallet. Enligt vår mening förefaller det emellertid mest lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för YGL:s ansvarsbestämmelser genom en bredare bedömning av om satellitsändningar ”utgår” från Sverige.s. 333