Jfr RÅ 2006 ref. 87 och Henrik Wenander: Sweden: European Court of Human Rights Endorsement with Some Reservations, i: Patricia Popelier, Sarah Lambrecht och Koen Lemmens (utg.): Criticism of the European Court of Human Rights: Shifting the Convention System: Counter-Dynamics at the National and EU Level, Cambridge 2016, s. 239–265, på s. 256.
Hänvisas från p. 1 (s. 328)
1.Både HD:s praxis och Arlewinfallet kan alltså tolkas som att det är omöjligt att få till stånd en domstolsprövning av frågor som rör innehållet i program i TV3 eller andra kanaler som sänds på liknande sätt. Om detta stämmer föreligger en tydlig oförenlighet mellan YGL och såväl EKMR som EU-rätt. Till saken hör också att principerna bakom YGL har ansetts utgöra grundläggande principer för det svenska statsskicket. Enligt 10 kap. 6–8 §§ regeringsformen kan Sverige inte överlåta beslutanderätten avseende sådana principer till mellan- eller överstatliga organ. Det är därmed inte lika självklart som annars att EU-rätt ska ges företräde framför svensk rätt. I förhållande till EKMR, förefaller det troligt att YGL bör ges företräde. Om ett liknande fall av påstått förtal tas till svensk domstol, skulle därför många principiella frågor kunna ställas på sin spets. Det skulle ge domstolen tillfälle att klargöra sin syn på de svenska och europeiska rättighetsskyddens inbördes förhållanden och på rättskällehierarkin. Först behöver emellertid undersökas om det är möjligt att tolka svensk lag så att den stämmer överens med Europarättsliga krav.s. 328