Närliggande

8.I mål 5818-14 (avgjort den 4 juli 2016) kom intrikata frågor om överklagbarhet att stå i centrum. Bakgrunden var den att ett bolag gått i konkurs och under denna hade staten betalat ut avsevärda summor i lönegaranti till de anställda. På grundval av vissa beslut av Skatteverket kom därefter Länsstyrelsen att rikta ett krav mot konkursbolaget avseende statens regressfordran för de utbetalda medlen. Den här intressanta frågan var om detta krav var ett överklagbart beslut eller om det kanske hellre borde ses som ett partsbesked från den som bevakar statens fordran i en konkurs. HFD konstaterade att länsstyrelsens krav var handlingsdirigerande och hade faktiska verkningar för bolaget. Med hänvisning till bestämmelser i lönegarantilagen och till rättspraxis från Högsta domstolen (NJA 2011 s. 849) kom HFD fram till att bolaget inte hade möjlighet att få invändningar mot regresstalan prövade vid domstol annat än genom att talan antingen prövades av allmän förvaltningsdomstol eller vid en senare talan om skadestånd mot staten vid allmän domstol. HFD slår fast att möjligheten att i efterhand föra talan mot staten inte kan betraktas som en fullgod ersättning för en domstolsprövning av den egentliga tvistefrågan. Beslutet kunde således överklagas. Detta är en viktig markering vad gäller effektiviteten i det skydd som prövning i förvaltningsdomstol ger enskilda i förhållande till den möjlighet som alltid finns att vända sig till allmän domstol med en skadeståndstalan.s. 230