Närliggande

7.Även mål om andra processuella grundfrågor har på senare tid avgjorts i HFD. Ett sådant avgörande är HFD 2015 ref. 73, där en fråga som sällan kommit att belysas i rättspraxis ges plats. Det gäller 22 § förvaltningslagens krav på att ett beslut ska ha gått den klagande emot för att beslutet ska gå att klaga på (s.k. kontraritet). Omständigheterna var kortfattat att en person anmälde om namnbyte till Skatteverket, som dagen efter det att anmälan inkom fattade beslut i enlighet med denna. Nu bar det sig inte bättre än att den sökande ångrade sig kort därefter och ville få beslutet ändrat. Detta godtogs inte av underrätterna, som konstaterade att anmälan lett till det eftersökta beslutet och att det därför inte fanns något beslut som gick klaganden emot. HFD fäste dock avgörande vikt vid att den enskilde under överklagandetiden bör kunna disponera över frågan om ett beslut gått hen emot eller inte. Den begränsning som domstolen nämner för sådana omsvängningar är att den enskildes ändrade inställning måste kunna inrymmas i den pågående processen. Så var fallet här och alltså borde klagandens talan ha tagits upp till prövning.s. 230