Stycket

5.I HFD 2013 ref. 74 gällde det bl.a. om en enskild hade talerätt mot ett myndighetsbeslut. Omständigheterna var i korthet att ett fondbolag ville utse en person till styrelseledamot, men för detta krävdes ett godkännande från en myndighet. Myndigheten motsatte sig utnämningen av personen, som man ansåg vara olämplig, och bolaget avstod då från att utse personen ifråga. Frågan var då om den person det gällde hade talerätt mot myndighetens beslut, trots att det formellt sett inte riktade sig till hen, utan mot ett bolag. Bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen säger att den som är berörd av ett beslut får klaga om det gått denne emot och det får överklagas. HFD rekapitulerade tidigare rättspraxis ifråga om talerätt. Domstolen fann att beslutet — som rörde klaganden personligen, gällde hens lämplighet, hade direkta verkningar för uppdraget ifråga och sannolikt även för möjligheterna att få framtida uppdrag av samma karaktär — måste anses angå den klagande på ett sådant sätt att talerätt förelåg. I sak fann domstolens majoritet att myndigheten haft fog för sitt beslut, medan en ledamot (undertecknad) var skiljaktig i den frågan. Avgörandet i talerättsfrågan kan ses som en viss utvidgning i förhållande till tidigare rättspraxis på området och som ett befästande av den generösa hållning som förvaltningsdomstolarna oftast visat enskilda när det gäller möjligheten att klaga på förvaltningsbeslut (varom mer nedan).s. 229