Stycket

9.Det riktigt intressanta och möjligen helt nya med detta avgörande är att HFD stannar i sin proportionalitetsprövning redan vid det första av tre steg — ändamålsenligheten — som en sådan brukar anses innefatta (RÅ 1999 ref. 76). I de flesta fall från såväl svenska som internationella domstolar som EU-domstolen och Europadomstolen brukar det vara det sista ledet — den egentliga intresseavvägningen mellan den enskilde och det allmänna — som fäller avgörandet. Men här finner HFD att den i lagstiftningen givna proceduren med återkommande prövningar inte tjänar något rimligt syfte längre och därför inte kan anses proportionerlig Att det var fråga om en rättighet som skyddas i regeringsformen framhålls också och det kan noteras att Europakonventionen inte nämns av domstolen, en sak som kan ses som ett tecken på den s.k. nationalisering av rättighetsskyddet som man i doktrinen tyckt sig kunna utskilja i rättspraxis.s. 220