Närliggande

1.Det sägs ibland att proportionalitetsprincipen fick ett genombrott i svensk rätt genom ett antal avgöranden från HFD i mitten av 1990talet. Om detta verkligen var en sådan nyhet kan nog diskuteras, men klart är att principen sedan dess etablerats som något mer vardagligt i de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Inte sällan är det så att de tillämpliga reglerna innehåller vissa undantagsbestämmelser eller dylikt — såsom att huvudbestämmelsen inte behöver tillämpas om det finns särskilda skäl — och det är främst inom ramen för sådana bedömningar i det enskilda fallet som principen har sin betydelse. Detta innebär också att frågor om proportionalitet i sig ofta inte är lämpade för prejudikatbildning, som ju syftar till att ge vägledning i ett större antal situationer och vara av mer generell karaktär. Inte desto mindre har HFD under de senaste åren avgjort några mål där just proportionalitetsprincipen stått i centrum för domstolens resonemang. Man kan se avgörandena som exempel på hur proportionalitetsbedömningar ska göras och tillmäta dem en vägledande funktion fastän det ofta är rätt speciella omständigheter som behandlas. Avgöranden av denna typ återfinner vi i t.ex. HFD 2013 ref. 64 (särskilda skäl för eftergift vid s.k. strikt återbetalningsskyldighet) och HFD 2013 ref. 66 (avvägning mellan enskilda och allmänna intressen i planärende).s. 217