På det sättet skulle man dessutom se till att ansvaret inte går utöver det som följer av medverkansansvaret, jfr t.ex. MD 1995:2 och MD 2003:27.
Hänvisas från p. 21 (s. 120)
21.Med hänsyn till näringsidkarens legitima intresse bör ansvaret i detta sammanhang dock anses begränsat till fall, där det borde ha stått helt klart för näringsidkaren att innehållet på den länkade webbsidan var otillbörligt. En rimlig balans mellan de olika intressena ser därför ut på så sätt att näringsidkaren har en skyldighet att göra en förhandsgranskning av länkar i syfte att upptäcka innehåll som uppenbart är otillbörligt. Här kan det bli relevant huruvida det är fråga om en djuplänk som direkt leder till det otillbörliga innehållet eller om länken i stället bara hänvisar till en webbsidas startsida. Denna skyldighet till översiktlig förhandsgranskning måste sedan kompletteras med en skyldighet till grundlig efterhandsgranskning, när näringsidkaren har blivit medveten om det otillbörliga innehåll som den har hänvisat till. Är innehållet slutligen att anse som otillbörligt kan det skäligen förväntas av näringsidkaren att den tar bort länken från sin webbsida. 3.4 Diskussion Länkar på Internet är helt beroende av den webbsida som länken hänvisar till och sanktioner bör normalt riktas direkt mot källan, alltså den som i själva verket tillhandahåller olagligt material. Utan den ursprungliga sidan är en länk helt verkningslös. Det kan därför hävdas att ansvar för länkar till material som andra har lagt ut på Internet skulle vara för långtgående och skulle kunna leda till en avkylningseffekt (chilling effect) vad gäller användningen av länkar. Ansvar för länkar är därför inte fritt från kritik.s. 120