Stenlund i Svensson m.fl., Praktisk marknadsrätt, 8 uppl. (2010), s. 285. Se även MD 1973:23 eller MD 2011:13.
Hänvisas från p. 1 (s. 114)
1.Den andra frågan, kronologiskt sett, är huruvida MFL reglerar ett ansvar av den som placerar en länk för det innehåll som har hänvisats till via länken. Ett ansvar kan endast komma i fråga om detta innehåll i sig strider mot MFL, exempelvis för att det är vilseledande, lagstridigt eller av någon annan anledning otillbörligt. Anledningen till otillbörligheten är i den föreliggande undersökningen inte av betydelse och kan variera från fall till fall. Den intressanta frågan är i stället om en näringsidkare måste ta ansvar enligt MFL för innehåll som faktiskt någon annan har lagt ut på Internet. 3.1 Åberopat innehåll En näringsidkare ansvarar inte bara för det material som den själv har gett upphov till, utan ansvaret gäller marknadskommunikationen i dess helhet, vilket inbegriper också s.k. åberopat innehåll. Enligt artikel 23 i ICC-koden ansvarar marknadsföraren också för intyg och framställningar i ord, ljud och/eller bild som härrör från annat håll. Det faktum att marknadskommunikationens innehåll eller form helt eller delvis hämtats från annat håll kan enligt samma grundregel inte åberopas som ursäkt för att reglerna överträtts. Vid tillämpning av MFL gäller samma ansvarsregler. Ett specialfall av åberopande skulle i detta sammanhang kunna vara länkning till tredjepartsinnehåll på Internet.s. 114