1 · Inledning

1.1.1 Disposition och forskningsläge Svensk Juristtidning (SvJT) utkom med sitt första nummer år 1916 och firar således i år sitt hundraårsjubileum. Närmare bestämt inföll 100-årsdagen den 12 april 2016. Detta är ett försök att teckna en bild av hundraåringens tillkomst och utveckling. Som en utgångspunkt finns den anmälan, som redaktionen gjorde i det första häftet och som angav syftet med tidskriften. I anmälan förhöll sig redaktionen till det omgivande nordiska tidskriftslandskapet, och det temat får också inleda denna text tillsammans med en översikt över SvJT:s föregångare. Därefter kommer anmälan att granskas något närmare, och något kommer att sägas om de ledande personerna bakom tidskriften.s. 822

2.Jag har valt ut några årgångar som diskuteras närmare, så att likheter och skillnader över tid blir tydliga. Jag kommer också att diskutera några av de förekommande ämnesområdena närmare. I den avslutande analysen kommer 1916 års anmälan att ställas mot nutida förhållanden. Jag har inte haft tillfälle att använda de delar av SvJT:s arkiv, omfattande Karl Schlyters redaktörstid, som finns i Strafflagberedningens arkiv på Riksarkivet. Framställningen är också översiktlig på så sätt att det är närmast ogörligt att inom ramen för en text av denna omfattning göra en djupgående analys av tidskriftens innehåll genom åren. I så fall hade det varit lämpligare att välja ut ett enskilt rättsområde. Det är inte heller möjligt att mer än i undantagsfall sätta in de diskussioner som förts i sina kontexter av annan utgiven litteratur och debatter i andra fora. Snarare är inriktningen att försöka ge en överblick över vilka frågor som har diskuterats och vilka meningsmotsättningar som har kommit till uttryck i själva tidskriften. Praktiskt har arbetet gått till så att jag har gått igenom SvJT årgång för årgång och kompletterat denna genomgång med sökningar i innehållet på hemsidan www.svjt.se.s. 822

3.Vid SvJT:s olika jämna födelsedagar har olika återblickar publicerats. Inför tioårsjubileet publicerades en notis med bland annat Föreningens för utgivande av Svensk Juristtidning stadgar. Till 20årsjubileet publicerades en notis med uppgifter om bland annat styrelse och redaktörer och återgavs kort hur jubileet omtalats i Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Nya Dagligt Allehanda, Upsala Nya Tidning och Sydsvenska Dagbladet samt i Helsingforstidningen Svenska Pressen och danska Berlingske Tidende. Vid 30årsjubileet gjorde Karl Schlyter en kort återblick på den första årgången. Vid 40-årsjubileet skrev kommerserådet jur.dr Siegfried Matz en utförlig artikel om hur SvJT startade. Han fann att de ursprungliga riktlinjerna för SvJT:s redigering hade stått sig genom åren. Vid 50-årsjubileet fanns dels en kort notis med formella uppgifter, dels en betraktelse av professorn i Oslo Carl Jacob Arnholm över de första 50 årens innehåll. Vid 70-årsjubileet skrev Stig Strömholm en betraktelse över tidningens utveckling och till 75-årsjubileet skrev han en artikel om tidningens förändring. Någon mer omfattande historisk överblick har dock inte skrivits tidigare.s. 823

4.Professor Kjell Å Modéer har i festskriften till Per Henrik Lindblom analyserat den omvärldssyn svenska jurister fick genom framför allt SvJT åren 1935–1955. I detta häfte bidrar han med en analys av SvJT under Karl Schlyters redaktörstid. I minnesskriften till Tore Almén har Anders Knutsson skrivit om Tore Almén, och Stig Strömholm har skrivit om Alméns insatser för SvJT.s. 823

5.Den 17 mars 2016 presenterades volymen Svensk Juristtidning 100 år. Dess syfte är framåtblickande, men flera av författarna har i sina bidrag återknutit till tidningens historia. Under år 2016 har några bidrag med historiska återblickar publicerats; Johan Danelius uppsats om SvJT och det nordiska juridiska samarbetet, Charlotta Falkmans uppsats om påståendedoktrinen och Hans Danelius uppsats om SvJT och de finska krigsbarnen. Mikael Mellqvist ansluter till dessa artiklar med betraktelser av vad som tilldrog sig under SvJT:s 100-årsjubileumsdag: ”Etthundra år — tolv spikar inslagna mellan evigheten och mikrosekunden”. Vidare är detta, jubileumsårets sista, häfte vikt för texter om tidningens historia. 1.2 De juridiska tidskrifterna fram till år 1916 Under 1800-talet påbörjades fyra juridiska tidskrifter i Sverige. Innehållet utgjordes av rättspraxis och juridiska artiklar, varvid rättsfallsreferaten oftast tog överhanden.s. 824

6.Den första av dessa tidskrifter var Juridiskt arkiv (Juridiskt arkif med dåtida stavning), som utgavs åren 1830–1862 av hovrättsassessorn i Skånska hovrätten, sedermera justitierådet Carl Schmidt. En allt större del av artikelmaterialet utgjordes av artiklar av Carl Joseph Anton Mittermaier, professor i Bonn och sedan Heidelberg åren 18191867. Mittermaier var en av utgivarna av Kritische Zeitschrift für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft des Auslandes, som utgavs i 28 band åren 1829–1856. Han engagerade sig för den liberala rättsstaten och ägnade sig främst åt straffrättsliga och straffprocessuella reformer, och i dessa avseenden finns en tydlig länk mellan honom och Carl Schmidt. En stor del av artiklarna i Juridiskt arkiv handlade om påföljdssystemet och om formerna för straffverkställighet. En klassisk processuell fråga — ackusatoriskt eller inkvisitoriskt förfarande i tvistemål — togs upp till diskussion i form av en översatt tysk text. Det uppmärksammades att yngre domare hade börjat tillämpa en allt mer ackusatorisk processordning. Ur skriften Über das Wesen und die Bedeutung des Strafrichter-Amtes &c., Marburg 1832, publicerades artikeln ”Om brottmålsdomarens moraliska egenskaper”, som handlar om domaretik och — med nu aktuell terminologi — bemötandefrågor. I vissa avseenden behandlar artikeln de etiska krav som ställdes på rannsakningsdomaren, och i de delarna är den mer intressant för dagens åklagare. Men själva de moraliska egenskaperna saknar inte aktualitet. Domaren skulle iaktta:s. 824

7.1. ett orubbligt sinne för sanning och rätt, samt ovillkorlig aktning förs. 825

8.lagens. 825

9.2. självständighet, mod och karaktärsstyrkas. 825

10.3. välde över sig själv, saktmod, lugn och tålamods. 825

11.4. skarpsinnighet, klokhet, själsnärvaros. 825

12.5. drift, oförtrutenhet, ihärdighets. 825

13.6. humanitet och människokärlek Juridiska föreningens tidskrift utkom i 23 häften åren 1850–1861, och samme Carl Schmidt var en av föreningens grundare och tidskriftens redaktör. Det svenska artikelmaterialet i Juridiskt arkiv kom att föras över till föreningstidskriften, varvid Juridiskt arkiv allt mer dominerades av rättsfallsreferat. Detta hindrade dock inte att det fanns rättsfallsreferat i Juridiska föreningens tidskrift också. Innehållet i Juridiska föreningens tidskrift dominerades dock av överläggningar i aktuella frågor. De olika lokala avdelningarna och centralavdelningen hade diskussionsmöten, som refererades i tidskriften. T.ex. diskuterades år 1850 om ogift kvinna borde få rätt att vid viss ålder själv råda över sig och sitt gods. Strävan efter lagreform i Sverige blev föremål för en artikel i två delar, och den (som det numera kan uppfattas) eviga frågan om förhållandet mellan teori och praktik i juristutbildningen analyserades i en översatt artikel av kanslirådet Jäger i Tübingen under rubriken ”Om domares och advokaters bildning”. En annan fråga som skulle komma att bli föremål för mycken fortsatt diskussion var frågan om lagprövningen, som lyftes in genom en översatt artikel av dr A. Vollert i Weimar: ”Må domaren tillämpa en lag, som blivit utfärdad utan ständernas enligt statsförfattningen erforderliga samtycke?” Senare i samma årgång finns referat av diskussionerna vid föreningens årsmöte år 1855, som uppenbarligen hållits innan Vollerts artikel publicerats — dessa diskussioner handlade om frågan om en förordning kunde ha företräde framför lag. Centralavdelningen stannade för att en förmedlande tolkning mellan de motstridiga föreskrifterna kunde lösa problemet. Också frågan om vad som krävs för övergång av äganderätt till köparen diskuterades vid föreningens möten, och frågan föranledde även artiklar av dåvarande adjunkten G. Broomé, som hävdade att tradition var nödvändig, och signaturen ”—s—n”, som diskuterade äganderättsövergången vid köp av fast egendom.s. 825

14.Professorn i Lund, sedermera justitierådet Christian Naumann utgav åren 1864–1888 Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, vanligen kallad Naumanns tidskrift. När den första årgången utkommit skrev Christian Naumann ett förord. Han uttryckte sin beundran för Carl Schmidts engagemang för ämbetsmannabildningen och vetenskapen i Sverige. Han förklarade att han ville fylla den lucka som Juridiskt arkiv efterlämnat och publicera prejudikat och uppsatser. Bland innehållet kan nämnas en diskussion om prejudikaträtt. Denna diskussion hade påbörjats i en artikel av signaturen —t— i Juridiska föreningens tidskrift om att lag inte kunde åsidosättas genom prejudikat även om lagen var föråldrad. Diskussionen återkom i olika årgångar av Naumanns tidskrift genom signaturerna —oo— ”Om prejudikater”, och —t— ”Om enhet i domslut och om s.k. prejudikater” samt genom återgivandet av en notis i norska Retstidende som ursprungligen hade publicerats i Ugeskrift for Lovkyndighet. Att diskussionen togs upp vid den tidpunkten har sin särskilda betydelse eftersom Högsta domstolens rättsfall på vice häradshövdingen G. B. A. Holms initiativ började publiceras på ett mer systematiskt sätt år 1874 i NJA I och då det vid samma tid vidtogs lagstiftningsåtgärder för att uppnå enhet i rättskipningen. Dessa lagstiftningsåtgärder medförde att Högsta domstolen kunde döma i plenum och att avgöranden där en rättsgrundsats antagits skulle antecknas i Högsta domstolens minnesbok. Wilhelm Uppström tog i en lång följetong upp frågan om muntlig rättegång i tvistemål. Signaturen —oo— bidrog med en genomgång av ett antal olika rättssymboler.s. 826

15.Frågan inställer sig förstås vilka —oo— och —t— var. Gustaf Broomé, professor i stats- och processrätt i Lund, använde signaturen —oo—. Signaturen —t— har i Juridiska Föreningens tidskrift inte ansetts kunna tydas. I Naumanns tidskrift syftade den på Pehr Gistrén, och det är rimligt att anta att den syftade på honom även i Juridiska föreningens tidskrift. Gistrén var född år 1813 och utnämndes år 1858 till kanslist i Justitierevisionsexpeditionen.s. 826

16.År 1874 påbörjade som redan nämnts G. B. A. Holm utgivningen av Nytt juridiskt arkiv, vars avdelning I redan från början ägnades helt åt Högsta domstolens samtliga avgöranden. Schmidt och Naumann hade endast publicerat rättsfall i urval. Avdelning II, som påbörjades år 1876, innehöll rättsvetenskapliga artiklar och redogörelser för ny lagstiftning. De rättsvetenskapliga artiklarnas andel av innehållet minskade efterhand, och de förekom sedan SvJT grundats inte alls i NJA II. Det finns dock intresse att nämna något om artikelinnehållet i NJA II. Fokus låg på processrätt, civilrätt och straffrätt. År 1884 publicerades i sammandrag Nya Lagberedningens förslag till ny rättegångsbalk, och utöver processrättsliga frågor i svensk rätt publicerades uppsatser om tysk och österrikisk civilprocessrätt; de sistnämnda visar reformsträvandenas inspirationskällor. Bland övriga länder kan nämnas unionsbrodern Norge, ett land åt vilket flera artiklar ägnades, och — kanske mer förvånande — Egypten, vars internationella, s.k. blandade domstolar väckte intresse. Den tidens tekniska och sociala utveckling antyds av artiklar om realkredit åt enskilda järnvägars byggnadslån och om ”Föreningen för gift qvinnas eganderätt”, som syftade till förändring av lagstiftningen om makars egendomsförhållanden. Frågan om äganderättens övergång vid köp hade som sagt diskuterats i Juridiska föreningens tidskrift, och den diskuterades även i Naumanns tidskrift och NJA II. Den immateriella äganderätten — immaterialrätten — togs upp till diskussion. Apropå 100-årsjubileer finns i NJA II 1889 nr 1 en redogörelse för Högsta domstolens sådana firande, då Oscar II själv var med i Högsta domstolen och dömde konungsdom. Själva rättsfallet finns i NJA 1889 s. 220. Det framgår att konungen med sina två röster förenade sig med tre justitieråd, varvid fyra justitieråd röstades ned.s. 827

17.Redogörelsen visar att SvJT har en förhistoria. På ett sätt grundades något nytt år 1916, Sveriges ”första moderna juridiska tidskrift”. Men på ett annat sätt fortsattes något redan påbörjat. Artiklar inom främst process-, civil- och straffrätt hade delvis parallellt och delvis med korta avbrott publicerats i Juridiskt arkiv, Juridiska föreningens tidskrift, Naumanns tidskrift och NJA II, och år 1916 skedde den sista överlämningen av stafettpinnen till SvJT.s. 828

18.Sedan år 1897 fanns (och finns) Statsvetenskaplig tidskrift för den svenska statsvetenskapliga och statsrättsliga debatten, och sedan år 1888 fanns (och finns) Tidsskrift for Rettsvitenskap (tidigare stavning Tidsskrift for Retsvidenskab) som främsta organ för den nordiska juridiska debatten. Tidsskrift for Rettsvitenskap kan, måhända ännu tydligare än NJA II, uppfattas som en länk mellan Naumanns tidskrift och SvJT. Nämnas kan att Karl Schlyter engagerade sig i tidskriften med notiser och en uppsats.s. 828

19.När SvJT grundades år 1916 framhölls särskilt att frågor som föll inom statsvetenskapens eller nationalekonomins områden inte skulle behandlas i SvJT, eftersom det fanns andra publikationer för de ämnesområdena. Att Tidsskrift for Rettsvitenskap fanns hindrade emellertid inte SvJT från att i stor omfattning publicera material från och om de andra nordiska länderna. Skatterätten och förvaltningsrätten togs inte upp i särskilt stor utsträckning i SvJT, brister som kompenserades år 1934 respektive 1938 när Svensk Skattetidning och Förvaltningsrättslig tidskrift började ges ut. I den senare tidskriftens anmälan framhölls bland annat att den hade en funktion att fylla vid sidan om SvJT. Här ska också nämnas att ytterligare juridiska tidskrifter har börjat publiceras på senare tid. De som ligger närmst SvJT:s inriktning är Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet och Europarättslig tidskrift, som började ges ut år 1989 respektive 1998.s. 828

20.Att det fanns en lucka som behövde fyllas när SvJT började ges ut bekräftas av att en annan tidskrift för juridiska uppsatser — Juridisk tidskrift — år 1916 började ges ut av häradshövdingen, f.d. hovrättsrådet Einar Bergelmer. Bergelmer fick emellertid snabbt anledning att överväga om det fanns utrymme för två parallella tidskrifter, och efter att ha övervägt att inrikta sin tidskrift till att bli ett organ för underdomstolarna beslutade han att lägga ned projektet, delvis på grund av personliga skäl. Det har sagts att SvJT var en mer motståndskraftig typ av tidskrift eftersom den, till skillnad från Schmidts arkiv, Naumanns tidskrift och Bergelmers tidskrift, inte var lika starkt knuten till en viss person. Det ligger något i detta, men det ska noteras att Juridiska föreningens tidskrift hade en förening i ryggen som i den bästa av världar hade kunnat fortleva trots Carl Schmidts död. Att SvJT gjorde just detta — överlevde trots Tore Alméns död genom att vara organiserad som en förening — beror uppenbarligen på att det fanns fler ledande personer i redaktionen och föreningen, såsom Karl Schlyter. Därtill kom att SvJT:s förening hade försetts med betydande ekonomiska bidrag från olika intresserade personer.s. 828

21.Det var inledningsvis en känslig fråga hur initiativtagarna till SvJT skulle agera i förhållande till den äldre svenska och nordiska juristgenerationen. Presidenten i Svea hovrätt Ivar Afzelius var mycket engagerad i Tidsskrift for Rettsvitenskap, som den nya tidningen kunde uppfattas som en konkurrent till. Han medverkade dock i första årgången av SvJT. Något om förhållandet till tre betydande jurister i denna den äldre generationen kan sägas genom de minnesord som togs in i SvJT. År 1921 avled Francis Hagerup och Ivar Afzelius. Ivar Afzelius skrev först minnesorden över Francis Hagerup, betydande norsk författare inom inte bara civilrätt utan även straffrätt och processrätt. År 1887 hade Hagerup grundat Tidsskrift for Retsvidenskab. Han var inte bara rättsvetenskapsman utan även justitieminister, statsminister, stortingsman och diplomat. Senare år 1921 blev det professorn, justitierådet, ordföranden i lagberedningen Wilhelm Sjögrens tur att skriva minnesorden över Ivar Afzelius, processrättsvetenskapsman, justitieråd, president i Svea hovrätt, som ”sökt hävda tolkningens frihet, rättens humanitet och domens konkreta rättvisa”. Och år 1929 skrev justitierådet Birger Ekeberg (se om honom nedan i avsnitt 1.4.1.) minnesorden över Wilhelm Sjögren — ”en av de rikaste begåvningar, svensk rättsvetenskap haft att uppvisa” men samtidigt blygsam och tillbakadragen. Wilhelm Sjögren hade diskuterat domstolarnas rättsskapande makt i ”Domaremakt och rättsutveckling”, lagtolkningsfrågor i ”Fiduciariska lösöreköp” (dvs. säkerhetsöverlåtelser) och lagstiftningens uppgifter i ”Arvslagstiftning”. 1.3 Svensk Juristtidnings syfte: 1916 års anmälan Det första häftet i den första årgången av SvJT började med en anmälan. Det konstaterades att det i grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan länge funnits juridiska tidskrifter ”med det dubbla ändamålet att giva referat av intressanta rättsfall och lämna plats åt uppsatser och meddelanden i juridiska ämnen”. NJA hade begränsats till rättsfall från Högsta domstolen (NJA I) och artiklar om nya lagar (NJA II). Det innebar att det saknades en publikationsform för avgöranden från lägre domstolar och för juridiska uppsatser. Det var denna lucka SvJT skulle fylla. 1.3.1 Hovrättstidning Enligt anmälan hade redan tjugo år tidigare, alltså vid 1890-talets mitt, tanken väckts att en ”hovrättstidning” skulle utges ”under medverkan av ett antal bisittare i överrätterna”. Behovet hade ökat; en överklagandereform skulle innebära att ”ett stort antal, kanske hälften av alla till hovrätterna fullföljda tvistemål och brottmål komma att där avdömas i sista instans”. Denna reform, införande av summa revisibilis, dvs. ett krav på att en tvist skulle handla om ett visst lägsta belopp för att målet skulle få föras till Högsta domstolen utan prövningstillstånd, hade Karl Schlyter arbetat med. NJA I skulle alltså inte längre ge en fullständig överblick över svensk rättspraxis. Därför var SvJT:s ena huvudsakliga uppgift att meddela referat av alla juridiskt intressanta hovrättsavgöranden. Denna uppgift kom att omprövas när Högsta domstolen år 1971 blev en renodlad prejudikatinstans med ett generellt krav på prövningstillstånd. Frågan var hur hovrättspraxis skulle redovisas i tiden därefter, bland annat med tanke på urvalet av fall. Resultatet blev att från och med 1980 publiceras hovrättsfallen av Domstolsverket i en separat publikation, Rättsfall från hovrätterna. Vad som emellertid finns kvar i SvJT är de synnerligen användbara rättsfallssammanställningarna — analyser av rättsfall, där de sätts in i sina sammanhang och diskuteras. 1.3.2 Vetenskaplig förankring Det andra huvudsyftet med SvJT var att ”tillgodose behovet av en facktidskrift, där teoretiska och praktiska jurister kunna framlägga sina tankar i juridiska spörsmål, vare sig dessa angå tolkning av gällande rätt eller aktuella ämnen på lagstiftningens område”. I varje häfte skulle det, hoppades redaktionen, finnas ”en eller flera uppsatser, behandlande civilrättsliga, processrättsliga eller straffrättsliga ämnen”. Den tonvikt vid processrättsliga frågor som kommer att diskuteras närmare i det följande kan säkert också delvis knytas till etiketten ”hovrättstidning”, liksom även civilrätten och straffrätten. Som kommer att framgå i det följande blev just dessa rättsområden de väsentliga.s. 829

22.I anmälan angavs vidare att ”av den speciella privaträttens grenar komma handels- och försäkringsrätten att särskilt uppmärksammas”. Om behovet av en tidskrift som behandlar civilrättsliga, processrättsliga och straffrättsliga ämnen är mera tidlöst, ser man här en mer tidsanknuten inriktning. Både handelsrätten och försäkringsrätten ökade i betydelse och väckte ett större intresse under det tidiga 1900talet. 1.3.3 Aktuella spörsmål och notiser Under rubriken ”Aktuella spörsmål” publicerades kortare artiklar, ofta med praktisk anknytning. Där kunde rättsliga frågor kort diskuteras, men även artiklar om bland annat förhållandena i andra nordiska länder kunde tas upp. Denna avdelning vidareutvecklades sedan med vinjetter som ”Från gången tid” och ”Från det praktiska rättslivet”. Lagförslag och kommittébetänkanden skulle anmälas i tidskriften. Även notiser om verksamheten i olika juristföreningar och om lagstiftningsarbetet och den judiciella förvaltningen skulle publiceras. Redan från början skulle recensioner publiceras av ny litteratur inom civilrätt, processrätt eller straffrätt. Tidvis upptar recensionerna en mycket stor del av innehållsförteckningarna.s. 831

23.Notiser om utnämningar till domarämbeten med mera har hela tiden förekommit. Från början angavs även vilka som avlagt juris kandidatexamen vid universiteten, en rapportering som pågick till och med år 1968 avlagda examina och därefter upphörde ”på grund av platsbrist”. Antagna ledamöter i Sveriges advokatsamfund angavs från och med de som antagits år 1950. 1.3.4 Nordisk förankring I anmälan angavs att meddelanden från ”utlandet, särskilt våra närmaste grannländer, rörande lagstiftning, litteratur och rättskipning, som kan vara av större intresse för svenska jurister” skulle publiceras. Det fanns korrespondenter i de andra nordiska länderna som skulle förse redaktionen med material. Redan från början fanns vinjetten ”Ur grannländernas tidskrifter”, där nyheter från de andra nordiska länderna sammanfattades kort. 1.3.5 Svensk Juristtidning och Deutsche Juristen-Zeitung Tidigt publicerades referat av vad som diskuterats i juridiska tidskrifter utanför Norden. I den första årgången nämndes bland annat Deutsche Juristen-Zeitung och dess huvudsakliga innehåll. Denna notis åberopades av Karl Schlyter 30 år senare för att påvisa SvJT:s utländska förebild. På motsvarande sätt hade som redan nämnts Carl Schmidt inspirerats av Mittermaiers Kritische Zeitschrift für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft des Auslandes.s. 831

24.År 1923 publicerades ett slags recension av Deutsche Juristen-Zeitung — recensionen inleddes med en redogörelse för den förödande verkan Första världskriget haft för de tyska juridiska tidskrifterna. På grund av stegrade framställningskostnader och ämbets- och tjänstemäns reducerade köpkraft kunde tidskrifterna inte fortsätta sin utgivning. Birger Ekeberg framhöll att Deutsche Juristen-Zeitung, som under senare år torde ha varit ”den viktigaste förmedlaren mellan tyskt och svenskt rättsliv”, var hotad. Det framgår även av denna recension att Deutsche Juristen-Zeitung och SvJT till innehåll och upplägg påminde om varandra. Ekeberg uppmanade SvJT:s läsare att prenumerera — den som gjorde det bidrog ”även att moraliskt och ekonomiskt stödja ett företag, som i sanning förtjänar att räddas från undergång”. Även en insamling startades i Sverige.s. 832

25.År 1934 rapporterades att Otto Liebmann, som grundat och utgivit Deutsche Juristen-Zeitung, drog sig tillbaka. Han lämnade även sitt förlag. Deutsche Juristen-Zeitung togs över av Adolf Baumbach och sedan av Carl Schmitt, och förlaget togs över av C. H. Beck. Vad som inte utsades var vad det egentligen handlade om, nämligen att Otto Liebmann, eftersom han var jude, blev fråntagen förlaget och inflytandet över tidskriften. 1.4 Grundare, ordförande och redaktörer 1.4.1 Från 1916 till 1960-talet I 1916 års SvJT bestod redaktionen av justitierådet Tore Almén, hovrättsrådet Gustaf Appelberg, professor Birger Ekeberg, advokaten och vice häradshövdingen Gösta Huselius samt hovrättsrådet Karl Schlyter. Professor N. Alexanderson, professor A. Kôersner och advokaten C. Ljungholm var suppleanter. Fyra verksamhetstyper var alltså representerade — Högsta domstolen, hovrätterna, vetenskapen och advokatväsendet. Detta återspeglar en erfarenhet initiativtagarna hade gjort av föregångarna: SvJT lades ”på en mycket bred basis” och stöddes av intresserade kretsar inom domar- och advokatvärlden samt hade anknytning till åklagarväsendet och bank- och försäkringsväsendena. Redaktionsmedlemmarna bodde alla i Stockholm, eftersom ”redaktionsarbetet ansetts kräva” detta, men det fanns representanter — borgmästare, häradshövdingar, professorer och advokater med flera — för olika utanför Stockholm bosatta juristgrupper som hade lovat medverka. För insamlingen av hovrättsfall var en ledamot i var och en av de då tre hovrätterna ansvarig.s. 832

26.Tore Almén och Karl Schlyter räknas som SvJT:s grundare, och Tore Almén har angetts på titelbladet såsom grundare från häfte 2 för år 1919. Tore Almén (1871–1919), som var jur. dr i civilrätt i Uppsala, författare till den berömda kommentaren till köplagen samt under åren 1915–1918 justitieråd, ”åtnjöt [---] en sådan auktoritet inom de ledande juristkretsarna, att han framstod som den självskrivne ledaren för ett sådant företag som juristtidningen”. När Tore Almén avled år 1919 i lunginflammation efter spanska sjukan var han bara 47 år gammal. ”Då Tore Alméns varma hjärta upphörde att slå, då brusto ock många ljusa förhoppningar om nya rika inslag i svensk rättsutveckling”; så inledde Birger Ekeberg minnesorden. Ekeberg skrev om SvJT att huruvida tidskriften ”hunnit växa sig nog stark att kunna med heder bestå hans stöd förutan får framtiden utvisa”.s. 833

27.Den andre grundaren var Karl Schlyter, låt vara att han angetts som grundare på titelbladet först år 1952, då han trätt ut ur redaktionen. Karl Schlyter (1879–1959) var hovrättsråd, häradshövding, konsultativt statsråd och justitieminister samt president i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Han var huvudredaktör och ansvarig utgivare för SvJT 1916–1951, dock var Birger Ekeberg ansvarig utgivare medan Schlyter var statsråd 1921–1923. År 1920 trädde Birger Wedberg in i redaktionen. När Schlyter åter blev statsråd 1932 blev Ivar Strahl ansvarig utgivare. Genom Karl Schlyter finns en koppling till de tidigare tidskrifterna, inte minst till Juridiskt Arkiv. Kopplingen består i att båda tidskrifterna på sin respektive tid engagerade sig för lagreform särskilt inom straffrätten, och båda redaktörerna hade en anknytning till den skånska hovrättens engagemang för den liberala rättsstaten som kan spåras tillbaka till Casper Ehrenborghs tid. Vid Karl Schlyters död höll Ragnar Bergendal ett anförande vid jordfästningen som togs in i SvJT tillsammans med minnesord av Birger Ekeberg, Stephan Hurwitz, Brynolf Honkasalo, Thordur Eyjólfsson och Ole F. Harbek. Karl Schlyters biografi har skrivits av Jan-Olof Sundell. Sundell har hävdat att det redan under Schlyters tid i Skånska hovrätten 1906– 1910 hade ”blivit hans önskedröm att skapa en svensk juridisk tidskrift”. Sundell har också kunnat konstatera att Schlyter såg som sin uppgift som redaktör att inte bara redigera insända bidrag utan också uppmanade vissa personer att skriva om vissa ämnen. Enligt den senare redaktören Bengt Lassen var till och med den övervägande delen av materialet under Schlyters tid beställt av redaktionen.s. 833

28.När SvJT firade sitt 50-årsjubileum uttalade redaktören Sten Rudholm, att redaktionen trodde att ”läsarnas önskemål om en god juridisk facktidskrift bäst tillgodoses, om SvJT fortsätter på den väg som under tidskriftens första halvsekel stakats av — för att här nämna de främsta — Almén, Schlyter, Wedberg och Ekeberg”. Almén och Schlyter har redan presenterats närmare. Almén var ordförande i föreningen för utgivande av SvJT 1916–1919, och sedan följde Birger Wedberg 1920–1940, Birger Ekeberg 1940–1960 och Harry Guldberg 1961–1967.s. 834

29.Birger Wedberg (1870–1945) var justitieråd och en av de aderton i Svenska Akademien; han efterträdde där på stol nr 1 juristen, diplomaten och historikern Carl Bildt och efterträddes av Birger Ekeberg. Minnesorden skrevs av Nils Alexanderson. Han framhöll att Wedbergs liv var ”rikare på innehåll än de allra flestas, bräddat ej blott av nitiskt och skickligt fyllda ämbetsplikter, utan ock av fritt påtagna lärda mödor, allt sammanhållet av en helgjuten, nobel och originell personlighet”. Han hade inte bara ägnat sig åt lagstiftningsverksamhet och dömande verksamhet utan också omfattande rättshistorisk och kulturhistorisk forskning, bland annat om Högsta domstolens historia perioderna 1789–1809 och 1809–1844. Hur hann han allt detta? Det kan synas ofattbart, skriver Alexanderson, eftersom mycken arkivforskning krävdes. ”Men den som otaliga gånger sett honom i samma ögonblick som högsta domstolens session var ändad skynda ut i tamburen, gripa sin rock och kränga den på sig i trappan — för att icke förlora en dyrbar sekund av de korta timmar Riksarkivet ännu stod öppet — förstår det något bättre. Nulla dies sine linea!” Nulla dies sine linea — ingen dag utan en rad.s. 834

30.Birger Ekeberg (1880–1968) var professor, justitieminister, justitieråd, president i Svea hovrätt, riksmarskalk och en av de aderton i Svenska Akademien. I akademien efterträdde han Birger Wedberg och efterträddes av Sture Petrén. Vid hans död uttalade Sten Rudholm att Ekebergs ”insatser i svenskt och nordiskt rättsliv har en bredd och ett djup som saknar motstycke”. Minnesord skrevs också av O. A. Borum, Olavi Honka, Árni Tryggvason och Carl Jacob Arnholm. Ekeberg var riddare av Serafimerorden och förde ett talande vapen — i fält av guld en från ett treberg uppväxande ek, allt grönt. Vapnet återger alltså efternamnet i bildform, men en kulle med en ek ger också tydliga associationer till en tingsplats. Valspråket, som finns både på serafimerskölden och under presidentporträttet i Svea hovrätt, var Ex lege libertas (Ur lagen friheten). ”I all sin knapphet ger dessa ord mycket av Birger Ekeberg. De innehåller också ett budskap och en maning”, skrev Sten Rudholm.s. 835

31.År 1952 hade Karl Schlyter efterträtts som redaktör av Bengt Lassen, som stannade på posten till år 1962. Hovrättsrådet, lagbyråchefen och verkställande direktören Bengt Lassen (1908–1974) började sin juristbana i skånska hovrätten men följde Karl Schlyter till Stockholm och justitiedepartementet, där han slutade som lagbyråchef. Han tillträdde år 1953 befattningen som chef för Norstedts förlag, ”en syssla som alltsedan G. B. A. Holm ansetts förbehållen särskilt framstående jurister och ämbetsmän”. Bengt Lassen var emellertid den sjätte och sista i den raden. Hans ”ibland litet underfundiga sätt att dela med sig av kunskaper och synpunkter” kan kanske förklara uttalandet i samband med Karl Schlyters 75-årsdag att det ”blivit lugnare på SvJT sedan” Karl Schlyter lämnat det aktiva arbetet inom redaktionen — för sina underlydande var Schlyter enligt Lassen ”en krävande men stimulerande och lärorik husbonde”. 1.4.2 Från 1960-talet till 1980-talet Harry Guldberg var ordförande 1961–1967, och Sten Rudholm var redaktör 1962–1967, då han efterträdde Harry Guldberg som ordförande. Rudholm var ordförande till utgången av år 1983, då han efterträddes av Stig Strömholm. Anders Knutsson var redaktör 1967– 1972, och därefter följde Hans Danelius 1972–1984.s. 835

32.Harry Guldberg (1890–1981) var justitieråd och sedan president i Svea hovrätt 1950–1957. Han har skrivit sin självbiografi, och Sten Rudholms minnesord beskriver hur Guldberg ännu på sin 90-årsdag hellre ville höra nyheter från domstolarna än tala om sig själv. Harry Guldberg var riddare av Serafimerorden och förde ett vapen som både var talande och innehöll symboler för rättskipningen. Nederst finns ett treberg av guld, och däröver rättvisans svärd och balansvåg. Som hjälmprydnad finns en lyra, vilken erinrar om att Guldberg var ledamot av Musikaliska akademien.Sten Rudholm (1918–2008) var justitiekansler, president i Svea hovrätt 1967–1983 och riksmarskalk. Han var en av de aderton i Svenska akademien. Där efterträdde han Sture Petrén och efterträddes av författaren, kulturskribenten och litteraturforskaren Lotta Lotass; härigenom bröts traditionen att en jurist innehade stol nr 1. När Sten Rudholm dog år 2008 var han den siste svenske icke-kunglige serafimerriddaren. I serafimerskölden, målad av den framstående kyrkokonstnären och heraldiska konstnären Bengt Olof Kälde, finns en sparre, åtföljd ovan av två grankvistar och nedan av rättvisans svärd och balansvåg. Valspråket är Vis et verba (Styrka och ord).s. 836

33.Både Anders Knutsson (1931–) och Hans Danelius (1934–) blev efter tiden som redaktörer justitieråd. 1.4.3 Från 1980-talet Professor Stig Strömholm blev ordförande år 1983 och sedermera rikskriminalchefen Jörgen Almblad (1943–2014) blev redaktör år 1984. Departementsrådet, sedermera expeditionschefen, generaldirektören, rikspolischefen och lagmannen Stefan Strömberg (1950–) tillträdde som redaktör år 1990. År 2002 slogs funktionerna som styrelseordförande och redaktör samman till en, och till det uppdraget utsågs Stefan Strömberg. Samtidigt lämnade Stig Strömholm redaktionen. År 2013 delades dessa uppdrag åter upp. Stefan Strömberg fortsätter som ordförande, medan departementsrådet Charlotte Kugelberg är redaktör. 1.5 Logotyp, typografi, bilder och språk Under de första 50 åren höll sig SvJT till en logotyp och en typografi, som försiktigt modifierades år 1966. År 1989 gjordes en mindre justering. År 1990 datoriserades tryckprocessen, vilket förkortade produktionstiden. En viktig ändring som både är av typografisk och innehållsmässig karaktär gjordes år 1997, då artiklarna försågs med sammanfattande och intresseväckande ingresser. År 2016 infördes åter en ny logotyp.s. 836

34.I de tidiga årgångarna fanns bilder med främst i form av porträtt när ett häfte utgjorde en festskrift. Sedan kom notiser om nya justitieråd, regeringsråd, presidenter och professorer att från halvårsskiftet 1946 förses med porträtt och mer utförlig biografisk information. De första porträtterade var Karl Schlyters efterträdare som president i Skånska hovrätten Ivar Wieslander och justitierådet Hjalmar Karlgren.s. 837

35.Några exempel på andra bilder kan nämnas. År 1958 fanns bilder med på de nya tingshusen i Lund och Eslöv. År 1964 fanns i anslutning till Svea hovrätts 350-årsjubileum en bild på sigillet på hovrättens lottningsask. År 1971 fanns i anslutning till skånska hovrättens 150årsjubileum en bild på hovrättsbyggnaden. Sedan denna period med ökat antal bilder har bildantalet minskat igen.s. 837

36.Så gott som alla artiklar i SvJT har varit på svenska, med undantag för en del på danska och norska och några enstaka artiklar på engelska, tyska och franska. I fråga om artiklarna på engelska, tyska och franska har det från början varit fråga om artiklar av utländska författare som tillåtits skriva på sitt modersmål, men på senare tid har allt oftare svenska forskare skrivit artiklar på engelska, sannolikt ofta för att de tillkommit i kontexten av ett internationellt projekt eller en internationell konferens.s. 837

37.År 2013 har SvJT börjat twittra (@juristtidningen) och på en ny hemsida (www.svjt.se) har alla uppsatser, artiklar och notiser lagom till 100-årsjubileet publicerats i fulltext. 1.6 Indelningen i ämnesområden I årgångarna 1916–1935 var innehållsförteckningen indelad i Uppsatser, Rättsfall, Litteratur, Aktuella spörsmål, Från det praktiska rättslivet, Notiser och Översikter. År 1918 tillkom Från främmande rätt. Nekrologer kunde också förekomma som rubrik, och emellanåt fördes inlägg från sammankomster samman till en särskild rubrik i innehållsförteckningarna. Rättsfall från hovrätterna fick en särskild paginering år 1918. År 1924 påbörjades avdelningen Svensk juristtidnings lagsamling, också med separat paginering, vilken innehöll en översikt över ny lagstiftning.s. 837

38.År 1936 infördes ämnesindelade förteckningar. Ämnena vars. 838

39.1. Rättshistorias. 838

40.2. Privaträtt (först indelad i Förmögenhetsrätt och Familjerätt)s. 838

41.3. Straffrätts. 838

42.4. Processrätts. 838

43.5. Statsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt (år 1983 ändrad till Offentligs. 838

44.rätt)s. 838

45.6. Främmande rätt (snart ersatt med Internationell rätt samt Nordisks. 838

46.och främmande rätt)s. 838

47.7. Blandad juridik (eller Allmän och blandad juridik)s. 838

48.8. Biografis. 838

49.9. Bibliografi Därefter följde Anmäld litteratur samt Notiser.s. 838

50.Rubriken Juristutbildning och arbetsförhållanden tillkom år 1945 men försvann igen år 1959.s. 838