Stycket

24.I NJA 2012 s. 414 aktualiserades frågan huruvida en sådan fordran preskriberas tio år efter fordringens tillkomst enligt huvudregeln i 2 § första stycket PreskL eller tre år efter tillkomsten enligt undantagsregeln i 2 § andra stycket PreskL beträffande konsumentfordringar. Högsta domstolen konstaterade att undantagsregeln i 2 § andra stycket äger tillämpning endast på fordringar mot en konsument om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. Vidare konstaterade domstolen att trafikförsäkringsavgift debiteras av Trafikförsäkringsföreningen enligt en schabloniserad beräkning som i många fall medför avgifter som avsevärt överstiger motsvarande trafikförsäkringspremier, att grunden för rätten att ta ut trafikförsäkringsavgift främst är att säkra efterlevnaden av trafikförsäkringsplikten, att avgiften således utgör en sanktion mot dem som inte bidrar till trafikförsäkringssystemet, att någon motprestation kopplad till avgiften inte erhålls av den avgiftsskyldige samt att en fordran på trafikförsäkringsavgift således inte avser en nyttighet som tillhandahålls fordonsägare för huvudsakligen enskilt bruk. Vid detta förhållande kunde Trafikförsäkringsföreningens i målet aktuella fordran på trafikförsäkringsavgift inte anses utgöra en konsumentfordran med följd att den skulle preskriberas tio år efter uppkomsten enligt 2 § första stycket PreskL.s. 808