Närliggande

13.skyldige enligt 20 § TSL I NJA 2012 s. 584 hade ett tåg och en lastbil kolliderat med ett stort antal personskador som resultat. Det var ostridigt att lastbilens förare orsakat olyckan genom grov vårdslöshet. SJ betalade skadestånd för personskadorna i enlighet med JTL och riktade därefter ett återkrav enligt 19 § första stycket TSL mot den försäkringsgivare som trafikförsäkrat lastbilen. Försäkringsgivaren bestred kravet med hänvisning till att rätt till återkrav enligt 19 § första stycket andra meningen inte föreligger i den mån trafikskadeersättning (om sådan utgivits) skulle ha kunnat krävas åter från den skadeståndsskyldige enligt 20 § TSL, att trafikskadeersättning (som utgivits) enligt sistnämnda stadgande kan återkrävas om den ifrågavarande skadan vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet samt att de personskador för vilka SJ utgivit skadestånd ostridigt vållats genom lastbilsförarens grova vårdslöshet. Frågan i målet gällde huruvida en försäkringsgivare kan åberopa en skadevållares grova vårdslöshet inte bara gentemot skadevållaren (lastbilens förare) själv, utan även gentemot den (SJ) som utgett skadestånd utan att ha vållat skadan. Högsta domstolen konstaterade att ordalydelsen i 19 § första stycket andra meningen TSL i och för sig kunde anses medge den tolkning som försäkringsgivaren hade hävdat. Samtidigt framhölls emellertid att förarbetena till den ifrågavarande bestämmelsen inte ger någon antydan om att grov vårdslöshet hos en helt annan skadevållare än den som utgivit skadestånd och därefter framställt återkrav skulle kunna utgöra ett hinder mot sistnämnda krav. Det tillades att en sådan tolkning av 19 § första stycket också i övrigt skulle få konsekvenser som inte kan ha varit avsedda. Vid detta förhållande ansåg Högsta domstolen att lastbilsförarens grova vårdslöshet inte utgjorde något hinder mot bifall till det av SJ framställda återkravet. 3.5.2 Återkravsrätten omfattar inte avräkningsförmåner och dylika er-s. 803