Stycket

9.I NJA 1999 s. 117 aktualiserades frågan huruvida ett förmånstagarförordnande till en namngiven sambo fortsatt att gälla trots att samboendet upphört före försäkringstagarens död. Högsta domstolen noterade att ett förordnande till äkta make enligt 105 § GFAL presumeras vara förfallet om makarna inte längre är gifta, eller om mål om äktenskapsskillnad pågår vid försäkringstagarens död. Någon motsvarande presumtion för det fall att förordnandet givits till förmån för en sambo föreskrevs däremot inte i GFAL men väl i 11 kap. 8 § ÄB avseende testamenten. Högsta domstolen fann att övervägande skäl kunde anses tala för att denna bestämmelse borde vara analogiskt tilllämplig på förmånstagarförordnanden. Vidare konstaterade domstolen att den nämnda bestämmelsen äger tillämpning oavsett om en sambo har namngivits eller inte. Att förmånstagaren i det aktuella fallet angivits med namn var således inte ensamt tillräckligt för att presumtionen skulle frångås. Inte heller ansågs vad som i övrigt anförts vara tillräckligt härför. Vid detta förhållande konstaterade Högsta domstolen att det aktuella förordnandet förfallit i och med att samboförhållandet upphört.s. 795