Stycket

81.I NJA 1999 s. 232 blev en av den försäkrade förd personbil påkörd bakifrån, varvid den försäkrade åsamkades personskada. Redan samma dag gjorde den försäkrade en skadeanmälan till sin försäkringsgivare som någon dag senare svarade i ett brev med bland annat följande innehåll: ”Du har rätt till trafikskadeersättning för Din personskada”. I brevet anmodades den försäkrade att specificera sina ersättningskrav och att inge viss utredning. Frågan i målet gällde huruvida försäkringsgivaren genom detta brev skulle anses ha avstått från att göra de särskilda reglerna om försäkringsrättslig specialpreskription gällande. Högsta domstolen tog fasta på att försäkringsgivaren faktiskt erkänt att ersättningsskyldighet förelåg och konstaterade att ett sådant erkännande kan inverka på försäkringstagarens möjlighet att avbryta specialpreskriptionen genom att väcka fastställelsetalan angående försäkringsgivarens ersättningsskyldighet, eftersom en talan av det slaget enligt 13 kap. 2 § första stycket RB förutsätter att det råder ovisshet om rättsförhållandet. Om försäkringsgivaren hade velat bibehålla rätten att åberopa specialpreskription hade det kunnat förväntas att denne på ett eller annat sätt i brevet skulle ha klargjort sin inställning i preskriptionshänseende. När så inte skett hade den försäkrade, enligt Högsta domstolens uppfattning, haft grundad anledning att räkna med att försäkringsgivarens erkännande av ersättningsskyldighet också innefattade ett avstående från rätten att göra gällande specialpreskription enligt TSL.s. 787