Stycket

47.NJA 1994 s. 712 I och II gällde villkor i en gruppförsäkring för arbetstagare som gav försäkringsgivaren ensam beslutanderätt i fråga om huruvida den försäkrade vid tidpunkten för försäkringsfallet varit sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden, en fråga med avgörande betydelse för vem som skulle kunna ikläda sig rollen som förmånstagare. Högsta domstolen konstaterade att villkoren för försäkringen hade förhandlats fram av jämbördiga parter i det gemensamma syftet att åstadkomma en så snabb, enkel och billig reglering av försäkringsfallen som möjligt. Vidare konstaterade domstolen att försäkringsvillkoren möjliggjorde för den försäkrade att till försäkringsgivaren anmäla sin sambo som förmånstagare och att därigenom förhindra att bestämmelsen om försäkringsgivarens beslutanderätt blev föremål för tillämpning. Vid detta förhållande kunde den sistnämnda bestämmelsen inte anses oskälig i den mening som avses i 36 § AvtL.s. 774