Stycket

43.NJA 1984 s. 229 gällde en bestämmelse i villkoren för en kombinerad företagsförsäkring som föreskrev att tvist om värdet på skadad egendom på begäran av part skulle prövas av skiljemän. Högsta domstolen konstaterade att det ifrågavarande avtalet ingåtts mellan näringsidkare vilket kunde anses tala för iakttagande av särskild restriktivitet vid tillämpningen av 36 § AvtL. Å andra sidan kunde utredningen anses ge vid handen att omfattningen av försäkringstagarens rörelse varit så blygsam att hans ställning från ekonomisk synpunkt inte i mera avsevärd grad kunde anses skilja sig från en konsuments. Efter att ha jämfört de kostnadsrisker som försäkringstagaren stod inför i samband med ett skiljeförfarande med motsvarande risker vid en rättegång i allmän domstol konstaterade domstolen att skiljeklausulen inte kunde anses oskälig och att den sålunda inte skulle jämkas med stöd av 36 § AvtL.s. 772