Stycket

35.NJA 1988 s. 408 gällde innebörden av en bestämmelse som från omfattningen av en hemförsäkring undantog stöldbegärlig egendom som den försäkrade ”lämnat kvar” i bil. Stöldbegärlig och skrymmande musikutrustning hade lämnats i en bil under 15–20 minuter medan den försäkrade hade hjälpt en vän att bära dennes utrustning från bilen till hans bostad. Under denna tid genomfördes ett inbrott i bilen varvid den försäkrades musikutrustning stals. Den försäkrades krav på ersättning ur försäkringen avböjdes av försäkringsgivaren under hänvisning till att den försäkrade avlägsnat sig så långt från bilen att denne inte längre hade omedelbar uppsikt över denna och där förvarad egendom och att den försäkrade därigenom måste anses ha lämnat kvar egendomen i den mening som avsågs i den omtvistade bestämmelsen. Efter att ha uttalat att uttrycket lämnat kvar ”i sitt sammanhang” inte kunde anses vara otvetydigt anförde Högsta domstolen att om det ifrågavarande uttrycket skulle ges den innebörd som försäkringsbolaget hävdat så skulle detta medföra ”en ingripande begränsning av försäkringsskyddet för åtskilliga ofta förekommande situationer”. Med hänsyn härtill, och även till att den omtvistade bestämmelsen utformats av försäkringsgivaren, ansåg Högsta domstolen att den försäkrade inte kunde anses ha lämnat kvar den ifrågavarande egendomen i den mening som avsågs i försäkringsvillkoren. Någon explicit hänvisning till skälighetsaspekter återfinns inte i denna dom. Uttalandet om ”en ingripande begränsning av försäkringsskyddet” indikerar emellertid att försäkringsgivarens tolkning enligt Högsta domstolens uppfattning kunde anses medföra ett mindre rimligt resultat.s. 767