Stycket

30.I NJA 1992 s. 414 stod det klart att försäkringsersättning skulle betalas för en bil som stulits. Tvisten gällde huruvida ett leasingbolag (ägaren), som hyrt ut bilen till ett restaurangbolag (hyresmannen), ägde en omedelbart på försäkringsavtalet grundad rätt till ersättningen. Hyresmannen hade i enlighet med leasingavtalet tecknat den ifrågavarande försäkringen som enligt villkoren avsåg ”endast försäkringstagarens intresse”. Med sikte på situationer där försäkringstagaren hyrt fordonet framgick emellertid också att försäkringsgivaren hade ”rätt att lämna ersättning till ägaren”. Enligt Högsta domstolen kunde avtalet ”inte rimligen ha den innebörden, att rätten till försäkringsersättning tillkommer hyresmannen i egenskap av försäkringstagare men att försäkringsbolaget kan med befriande verkan betala ut ersättningen till fordonets ägare”. Därför skulle de ifrågavarande bestämmelserna inte tolkas enligt ordalydelsen. I stället skulle ägaren, i enlighet med den vid den aktuella tidpunkten gällande dispositiva regeln i 54 § GFAL, anses ha en omedelbart på försäkringsavtalet grundad rätt till den omtvistade försäkringsersättningen.s. 764