Stycket

28.NJA 2012 s. 3 gällde innebörden av en undantagsbestämmelse i villkoren för en ansvarsförsäkring för företag med följande lydelse: ”Försäkringen gäller inte för arbetsskada. Dock gäller försäkringen för skada inträffad i Sverige, exklusive den ersättning som utgår genom arbetsskade- eller socialförsäkring, annan gällande försäkring eller ersättningsform eller som tjänsteförmån.” Tvistefrågan var huruvida detta undantag skulle anses avse varje arbetsskada (vilket försäkringsgivaren hävdade) eller endast arbetsskador som drabbar anställda hos den försäkrade (vilket den försäkrade gjorde gällande). Högsta domstolen tolkade den ifrågavarande bestämmelsen med beaktande av dess syfte. Domstolen konstaterade att arbetsskadeundantaget, vilket förekommer i åtskilliga standardavtal om företagsförsäkring, har samband med tillkomsten av Trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA) och lagen om arbetsskadeförsäkring som medförde ”att arbetsgivare i allt väsentligt kom att sakna behov av att försäkra sig mot ersättningsskyldighet för arbetsskador” med följd att det inte fanns ”någon anledning att försäkringsavtalen skulle innehålla ett sådant skydd”. Dessa förhållanden ansågs ”tala för att undantagsklausulen är avsedd för sådana arbetsskador som försäkringstagarens anställda drabbas av.” I ljuset härav samt under åberopande av skälighetsaspekter och att det ifrågavarande standardavtalet tillhandahållits av försäkringsgivaren skulle den ifrågavarande undantagsbestämmelsen enligt Högsta domstolen anses innebära att endast arbetsskador som drabbat anställda hos den försäkrade vore undantagna från försäkringsskyddet.s. 763