Stycket

27.NJA 1996 s. 727 gällde innebörden av en undantagsbestämmelse i villkoren för en rättsskyddsförsäkring för konsument med följande lydelse: ”Rättsskyddet gäller inte för tvist, som har samband med äktenskapsskillnad eller som avser andra frågor som vid äktenskapsskillnad aktualiseras mellan makarna — t ex vårdnad, underhåll, bodelning och äganderätt — samt motsvarande frågor i samband med upplösning av samboförhållande … ”. Den försäkrade hade begärt rättsskydd beträffande en tvist som denne hade med sin tidigare make. Tvisten gällde huruvida den ena maken kunde göra anspråk på att från den andra maken återfå hälften av ett belopp som erlagts för inlösen av ett lån som upptagits under äktenskapet för att betala skulder avseende utgifter för makarnas gemensamma konsumtion. Rättsskydd beviljades inte av försäkringsgivaren med hänvisning till den citerade undantagsbestämmelsen. Enligt Högsta domstolen kunde tvistefrågan anses ha ”ett tydligt samband med upplösningen av de rättsliga relationerna mellan makarna i samband med äktenskapsskillnaden”. Desssutom ansågs tvistefrågan ”nära besläktad med frågor som normalt uppkommer i samband med bodelning eller som angår fastställandet av vem av makarna som är ägare till olika förmögenhetsobjekt”. Mot denna bakgrund uttalade domstolen att en ”naturlig tolkning av undantagsklausulen i försäkringsavtalet, med beaktande särskilt av den exemplifierande hänvisningen i denna klausul till tvister om bodelning och äganderätt” kunde anses leda till att den ifrågavarande tvisten skulle anses omfattad av undantagsklausulen och därmed falla utanför försäkringsskyddet. Även om Högsta domstolen inte explicit anger att den omtvistade avtalsbestämmelsens syfte beaktats så måste åberopandet av en ”naturlig tolkning” sägas indikera att domstolen inte endast beaktat den ifrågavarande bestämmelsens ordalydelse utan även dess syfte.s. 762