Närliggande

26.NJA 1992 s. 428 gällde innebörden av en bestämmelse i villkoren för en barn- och ungdomsförsäkring vars försäkringsbelopp successivt värdesäkrades genom att det knutits till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Den omtvistade bestämmelsen hade följande lydelse: ”Utbetalning från försäkringen grundas på de försäkringsbelopp … som gäller vid den tidpunkt, då rätt till ersättning inträder. Vid fortlöpande utbetalning av vårdbidrag anses sådan rätt inträda på nytt vid varje utbetalningstillfälle.” I målet var ostridigt att den försäkrade ägde rätt till ett månatligt vårdbidrag ur försäkringen från 1978 till 1985. Sedan skadeanmälan inkommit 1986 utbetalade försäkringsgivaren vid ett och samma tillfälle ersättning för hela perioden. Ersättningen hade beräknats månad för månad med utgångspunkt i de olika försäkringsbelopp som från tid till annan ägt giltighet under den aktuella perioden. Den försäkrade yrkade emellertid att hela ersättningen skulle beräknas med utgångspunkt i det försäkringsbelopp som ägde giltighet vid det faktiska utbetalningstillfället 1986. Enligt Högsta domstolen var det uppenbart att föreskriften om att rätt till ersättning vid fortlöpande utbetalning av vårdbidrag anses inträda på nytt vid varje utbetalningstillfälle syftar till att bereda den försäkrade den förhöjning av bidraget som påkallas av att detta inte utgår som engångsersättning utan i särskilda poster under längre tid. Vidare uttalade domstolen att föreskriften visserligen måste anses tillämplig även i fall då utbetalning av vårdbidrag inte sker fortlöpande utan i efterhand, dock ”inte i vidare mån än att den försäkrade försätts i samma situation som om utbetalning hade skett fortlöpande”. Enligt Högsta domstolens förmenande kunde den ifrågavarande föreskriften därför inte anses stödja den försäkrades yrkande om ytterligare ersättning ur försäkringen.s. 762