Stycket

20.NJA 1988 s. 408 gällde innebörden av en bestämmelse som från omfattningen av en hemförsäkring undantog stöldbegärlig egendom som den försäkrade ”lämnat kvar” i bil. Stöldbegärlig och skrymmande musikutrustning hade lämnats i en bil under 15–20 minuter medan den försäkrade hade hjälpt en vän att bära dennes utrustning från bilen till hans bostad. Under denna tid genomfördes ett inbrott i bilen varvid den försäkrades musikutrustning stals. Den försäkrades krav på ersättning ur försäkringen avböjdes av försäkringsgivaren under hänvisning till att den försäkrade avlägsnat sig så långt från bilen att denne inte längre hade omedelbar uppsikt över denna och där förvarad egendom och att den försäkrade därigenom måste anses ha lämnat kvar egendomen i den mening som avsågs i den ifrågavarande bestämmelsen. Högsta domstolen konstaterade att villkoren för den ifrågavarande försäkringen under punkt C.1.8 föreskrev att ersättning vid stöld och skadegörelse kan utgå för egendom som den försäkrade medför utanför bostaden och som han därvid förvarar i bland annat bil, om gärningsmannen brutit sig in med våld. Vidare föreskrevs att egendomen inte anses vara medförd om den försäkrade före avresan från bostaden eller vid återkomsten dit lämnar kvar den i bilen under längre tid än som normalt åtgår för omedelbar in- eller urlastning. I den i målet aktuella undantagsbestämmelsen C.1.81 föreskrevs slutligen att ersättning inte utgår för bland annat stöldbegärlig egendom som den försäkrade lämnat kvar i bland annat bil. I C.1.81 förekommer således uttrycket lämnat kvar utan den särskilda bestämning som åtföljer detta uttryck i C.1.8. Mot bakgrund härav uttalade Högsta domstolen att uttrycket lämnat kvar ”i sitt sammanhang” inte kunde anses vara ”otvetydigt”. Den närmare innebörden av det ifrågavarande uttrycket fastställdes därefter med beaktande av skälighetsaspekter och även oklarhetsregeln.s. 759