Se NJA 1982 s. 106, NJA 1982 s. 668, NJA 1985 s. 843, NJA 1989 s. 251, NJA 1991 s. 662, NJA 1992 s. 642, NJA 1995 s. 13, NJA 1998 s. 375, NJA 1998 s. 807, NJA 2004 s. 609, NJA 2007 s. 461, NJA 2008 s. 1217 I–II, NJA 2009 s. 104, NJA 2010 s. 661, NJA 2012 s. 685 och NJA 2013 s. 438.
Hänvisas från p. 1 (s. 796)
1.I detta avsnitt behandlas Högsta domstolens praxis beträffande innebörden av olika regler i TSL, dock inte de avgöranden som gäller innebörden av den preskriptionsregel som före den 1 januari 2015 stadgades i 31 § (tidigare 28 §) TSL. Dessa avgöranden har nämligen behandlats i avsnitt 1.7, tillsammans med de avgöranden som gäller innebörden av de närmst likalydande preskriptionsregler som före nämnda tidpunkt stadgades i FAL (och ännu tidigare i GFAL och KFL). Inte heller behandlas de rättsfall beträffande beräkning av trafikskadeersättning och därtill angränsande frågor som enligt 9 § TSL skall avgöras med stöd av reglerna i 5 kap. och 6 kap. 3 § SKL samt lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Eftersom dessa rättsfall i själva verket tar sikte på innebörden av nämnda regler beträffande skadestånd måste de sägas höra till skadeståndsrätten snarare än till försäkringsrätten. Till skadeståndsrätten hör även de rättsfall som gäller innebörden av 18 § TSL. Inte heller dessa rättsfall görs därför till föremål för behandling i den följande framställningen. 3.1 Skada ”i följd av trafik” För att en skada skall omfattas av regelverket i TSL krävs enligt lagens 1 och 8 §§ att skadan uppkommit ”i följd av trafik” med motordrivet fordon. Följande avgöranden visar att Högsta domstolen numera är benägen att tolka detta uttryck på ett mycket extensivt sätt.s. 796