Ytterligare ett avgörande där nämnda sedvänja ansågs utgöra en del av parternas rättsskyddsförsäkringsavtal utgörs av NJA 2000 s. 48.
Hänvisas från p. 40 (s. 770)
40.NJA 1996 s. 400 gällde frågan om huruvida ett ombud hade bättre rätt än försäkringstagaren till ersättning ur en rättsskyddsförsäkring, när försäkringstagaren gått i konkurs men ombudet dessförinnan utfört arbetet. Denna frågeställning reglerades inte explicit i försäkringsavtalet. Högsta domstolen konstaterade emellertid att det utgjorde en fast praxis i försäkringsbranschen att försäkringsersättningen betalas direkt till ombudet och inte till försäkringstagaren när denne inte ersatt ombudet. Och denna branschsedvänja skulle anses utgöra en del av innehållet i det ifrågavarande avtalet med följd att ombudet ansågs äga bättre rätt till försäkringsersättningen än försäkringstagarens konkursbo.s. 770