Vid sidan av här refererade avgöranden kan hänvisning göras till NJA 2012 s. 3 där Högsta domstolen inledningsvis konstaterade att det inte fanns någon fast branschpraxis beträffande frågan om den aktuella avtalsbestämmelsens innebörd och först därefter tolkade bestämmelsen med hänvisning till den omtvistade avtalsbestämmelsens syfte, skälighetsaspekter och oklarhetsregeln. Även detta avgörande får således anses ge stöd för att branschpraxis utgör en faktor med inflytande vid tolkningen av försäkringsvillkor. Betydelsen av praxis i försäkringsbranschen markeras också tydligt i NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48, låt vara att de båda sistnämnda avgörandena gällde utfyllning snarare än tolkning av de ifrågavarande försäkringsavtalen och därför refereras mera utförligt i avsnitt 1.3.
Hänvisas från p. 32 (s. 765)
Vid sidan av här refererade avgöranden kan hänvisning göras till NJA 2012 s. 3 där Högsta domstolen inledningsvis konstaterade att det inte fanns någon fast branschpraxis beträffande frågan om den aktuella avtalsbestämmelsens innebörd och först därefter tolkade bestämmelsen med hänvisning till den omtvistade avtalsbestämmelsens syfte, skälighetsaspekter och oklarhetsregeln. Även detta avgörande får således anses ge stöd för att branschpraxis utgör en faktor med inflytande vid tolkningen av försäkringsvillkor. Betydelsen av praxis i försäkringsbranschen markeras också tydligt i NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48, låt vara att de båda sistnämnda avgörandena gällde utfyllning snarare än tolkning av de ifrågavarande försäkringsavtalen och därför refereras mera utförligt i avsnitt 1.3.s. 765