Vid sidan om nedan refererade rättsfall kan hänvisning göras till NJA 1989 s. 346 där det faktum att försäkringsvillkoren i det aktuella avseendet framstod som konsekventa synes ha bidragit till att Högsta domstolen valde att tolka den omtvistade bestämmelsen i enlighet med dess ordalydelse. Se även NJA 1992 s. 414. Detta avgörande är svårtolkat. Högsta domstolen förefaller emellertid ha hyst uppfattningen att var och en av de båda bestämmelser som var föremål för tvist, betraktad för sig, kunde anses klar. Tillsammans medförde de båda bestämmelserna emellertid en reglering som ansågs vara motsägelsefull och därför mindre rimlig, vilket bidrog till att de tolkades i strid med ordalydelsen.
Hänvisas från p. 19 (s. 759)
Vid sidan om nedan refererade rättsfall kan hänvisning göras till NJA 1989 s. 346 där det faktum att försäkringsvillkoren i det aktuella avseendet framstod som konsekventa synes ha bidragit till att Högsta domstolen valde att tolka den omtvistade bestämmelsen i enlighet med dess ordalydelse. Se även NJA 1992 s. 414. Detta avgörande är svårtolkat. Högsta domstolen förefaller emellertid ha hyst uppfattningen att var och en av de båda bestämmelser som var föremål för tvist, betraktad för sig, kunde anses klar. Tillsammans medförde de båda bestämmelserna emellertid en reglering som ansågs vara motsägelsefull och därför mindre rimlig, vilket bidrog till att de tolkades i strid med ordalydelsen.s. 759