Det principiella uttalande beträffande tolkning av försäkringsvillkor som Högsta domstolen i detta fall gjorde med hänvisning till NJA 2001 s. 750 och NJA 2006 s. 53 uppmärksammas inte i förevarande sammanhang utan i avsnitt 1.2.1.
Hänvisas från p. 18 (s. 758)
18.NJA 2013 s. 253 gällde innebörden av en bestämmelse i villkoren för en rättsskyddsförsäkring enligt vilken den försäkrade förlorar sin rätt till ersättning ur försäkringen om denne inte framställer sitt anspråk till försäkringsbolaget inom ett år från det han ”fått kännedom om sin fordran”. Den avgörande frågan i detta mål gällde vid vilken tidpunkt den försäkrade hade fått en fordran mot försäkringsbolaget. Efter att ha konstaterat att syftet med den omtvistade bestämmelsen kunde antas vara ”att förhindra att frågan om försäkringsgivarens betalningsskyldighet ska hållas svävande alltför länge” konstaterade Högsta domstolen att den aktuella villkorsformuleringen ”måste ges olika innehåll beroende på vad slags försäkring det är fråga om”. Domstolen konstaterade att rätten till ersättning ur den aktuella försäkringen enligt gällande villkor förutsätter att den försäkrade anlitat ett ombud för att handlägga en tvist. När detta sker uppkommer således en fordran på försäkringsersättning. Därför skulle den försäkrade anses ha fått en fordran mot försäkringsgivaren, och även kännedom om densamma, vid den tidpunkt då det i målet ifrågavarande ombudet anlitades. Vid detta förhållande hade den föreskrivna ettårsfristen löpt ut, med följd att någon rätt till ersättning ur försäkringen inte kunde anses föreligga.s. 758