Det principiella uttalande beträffande tolkning av försäkringsvillkor som Högsta domstolen i detta fall gjorde med hänvisning till NJA 2001 s. 750 uppmärksammas inte i förevarande sammanhang utan i avsnitt 1.2.1.
Hänvisas från p. 11 (s. 755)
11.NJA 2006 s. 53 gällde innebörden av ett villkor i en olycksfallsförsäkring med följande lydelse: ”Med olycksfallsskada avses … kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse”. Den försäkrade hade gjutit en betongplatta. När betongen stelnat men inte brunnit klart skulle dess yta jämnas till och ruggas upp. Under cirka två timmar utförde den försäkrade arbetet härmed knästående, varvid dennes byxor i ett tidigt skede genomvättes av den alltjämt blöta betongytan. När arbetet var färdigt upptäckte den försäkrade att huden på hans knän blivit svart. Detta berodde på frätskador som uppkommit genom kontakten med den blöta betongytan. Frågan i målet gällde huruvida den sålunda inträffade skadan i försäkringsvillkorens mening utgjorde en olycksfallsskada, det vill säga en kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom en plötslig yttre händelse. Avgörande betydelse fick den ifrågavarande bestämmelsens ordalydelse. Ordet ”ofrivilligt” borde enligt Högsta domstolen avse motsatsen till ”frivilligt”, det vill säga ”något icke avsiktligt eller icke medvetet”. Vidare konstaterades att ofrivillighetsrekvisitet skulle anses vara knutet till skadan snarare än den skadeutlösande händelsen. Mot denna bakgrund ansåg Högsta domstolen att den försäkrade drabbats av skadan ofrivilligt. Vidare borde ordet ”yttre” enligt domstolens förmenande avse motsatsen till ”inre”, med följd att den försäkrades skada, vilken uppkommit till följd av att hans knän kommit i kontakt med den frätande betongen, måste anses utgöra resultatet av en yttre händelse. Plötslighetsrekvisitet skulle enligt Högsta domstolen ta sikte på en tidsaspekt. I själva ordet olycksfall borde enligt domstolen ligga ”att det är fråga om någon kortvarig händelse”. Vidare ansåg domstolen att ett skäl till detta rekvisit borde vara ”att från olycksfall avgränsa sådana händelser vilkas tidsförlopp är så utdraget att den skadelidande rimligen bort reagera och avbryta händelseförloppet för att motverka skadan”. Enligt domstolen kunde det inte anses styrkt att den försäkrades skada uppkommit omedelbart när han ställde sig på knä på det blöta betonggolvet. Vidare konstaterades att den försäkrade ”under en inte kort tidsrymd legat på knäna i sina av betongen genomvätta byxor” och att det med hänsyn till dessa förhållanden inte kunde anses ”övervägande sannolikt att hans skador drabbat honom genom en plötslig händelse”. Vid detta förhållande konstaterade domstolen att den försäkrades yrkande om ersättning skulle ogillas.s. 755