1.Flera rättigheter regleras parallellt i både RF och konventionen om än att de utformas lite olika: Det gäller t.ex. opinionsfriheterna (2 kap. 1 § RF och artiklarna 9–11), rätten till personlig frihet (2 kap. 9 § och artikel 5), vissa rättssäkerhetsgarantier vid domstolsprövning (2 kap. 11 § RF och artikel 6), äganderätten (2 kap. 15 § RF och artikel 1 första tilläggsprotokollet) och förbudet mot dödsstraff (2 kap. 4 § RF och sjätte och trettonde protokollen till konventionen).s. 460
2.Europakonventionen kompletterar 2 kap. RF med flera rättigheter: Det gäller t.ex. rätten till respekt för privat- och familjeliv och hem (artikel 8), rätten att ingå äktenskap och bilda familj (artikel 12), rätten till effektivt rättsmedel (artikel 13), skyddet mot diskriminering (artikel 14), förbudet mot frihetsberövande på grund av oförmåga att fullgöra avtalad förpliktelse (artikel 1 fjärde tilläggsprotokollet), rätten till förfarandegarantier i utvisningsärenden (artikel 1 sjunde tilläggsprotokollet) och förbudet mot åtal för samma sak (artikel 4 sjunde tilläggsprotokollet).s. 461
3.Några allmänna skillnader mellan dessa instrument bör lyftas fram: Religionsfriheten är absolut enligt RF, vilket inte är fallet med den motsvarande rätten i konventionen. Konventionen skyddar rätten till liv (artikel 2) vilket inte är fallet i RF som enbart förbjuder dödsstraff (2 kap. 4 § RF). Dödsstraffet förbjuds också i sjätte och trettonde protokollen. RF reglerar skyddet för integriteten genom vad som anges lite utförligare i 2 kap. 5–6 §§. Artikel 8 skyddar privatlivet, hemmet och familjelivet. Skyddet för äganderätten i första tilläggsprotokollet är mer omfattande i sin tillämpning än dess motsvarighet i 2 kap. 15 § RF. Lös egendom skyddas t.ex. mot rådighetsbegränsningar utan stöd i lag och med ett krav på allmänt intresse vilket inte är fallet för RF:s reglering. Begränsningsmöjligheterna är något olika i instrumenten: RF tillhandahåller två slag av begränsningsbara rättigheter, de som ges ett starkare skydd och de som är lite svagare. Konventionens reglering uppvisar inte motsvarande systematik utan det framgår av varje enskild reglering under vilka förutsättningar som en begränsning får ske. Slutligen har rättigheterna fått olika placering i respektive instrument. I RF har t.ex. opinionsfriheterna placerats först. I konventionen inleds däremot med så kallade ”core-rights”, rätten till liv (artikel 2) och förbudet mot tortyr (artikel 3).s. 461
4.EU:s stadga hämtar inspiration från EU:s övriga fördrag, Europakonventionen liksom medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Detta framgår av artikel 52(2–4). En relevant fråga är — mot denna bakgrund — i vad mån stadgan överhuvudtaget tillför något nytt inom ämnet grundläggande rättigheter och Europa. Den gör det och av flera icke uttömmande skäl: (1) Stadgan samlar flera sociala rättigheter som inte tidigare har varit bindande för medlemsstaterna på det sätt som stadgan är. Den utgör ju primärrätt inom EU. Detta gäller t.ex. för artiklarna 25–26 som anger skydd för äldres respektive funktionshindrades rättigheter. Visserligen anges enbart att ”unionen erkänner och respekterar” dem vilket medför att de inte låter sig komma till uttryck på samma sätt som en rättighet som ska ”garanteras” (se t.ex. artikel 9). Men, redan det faktum att de finns upptagna innebär att de kan komma till uttryck framöver i t.ex. framtida lagstiftningsärenden inom EU. (2) Stadgan utgör vidare ”EU-rättsliga rättigheter” det vill säga grundläggande rättigheter som kan begränsas utifrån den EU-rättsliga lagstiftarens bedömning. Visserligen ska denne lagstiftare ha konventionen i åtanke — både när rättigheterna formas och när de begränsas enligt artikel 52 — men EU-rättens funktion är inte riktigt densamma som vare sig Europarådets eller medlemsstaternas (i EU) regleringar avseende rättigheterna varför stadgan kan få ett annat innehåll framöver. (3) Stadgan tillerkänner barnet rättigheter enligt artiklarna 24 (barnets bästa i beslutsfattandet m.m.) och 32 (förbud mot barnarbete). Dessa rättigheter är inte enhetligt införlivade i medlemsstaterna i EU och genom stadgan får de ett stärkt skydd. (4) Slutligen utgör stadgan en bekräftelse på hur långt rättighetsskyddet i ett samlat perspektiv i Europa har sträckt sig dags datum. Vi kan t.ex. se vilka av dessa rättigheter som är direkt tillämpliga i domstolar och vilka rättigheter som anses vara målformuleringar.s. 461
5.Vid en jämförelse med RF och konventionen liknar stadgans uppbyggnad både RF (i vissa delar) och konventionen (i vissa delar) men det finns en rad skillnader värda att lyftas fram: Materiellt sett är stadgan den mest omfattande till sitt innehåll även om den i flera fall uttrycker rättigheterna med olika styrka — vilket inte sker i vare sig RF eller i konventionen. Där ges rättigheterna — i uttryck — i princip lika tyngd och de är i princip direkt tillämpliga i en tvist inför domstol. RF har dock några undantag från detta. Stadgan vilar därmed på en rättsligt sett lösare grund såtillvida som dess bestämmelser inte alla gånger låter sig användas inför domstol utan mer ger uttryck för rättsliga principer. De kan dock komma till uttryck och till användning i andra sammanhang såsom t.ex. lagstiftningsärenden, vilket framgår av artikel 52(5). Begränsningsgrunderna motsvaras i princip av varandra. Dock uttrycks inte proportionalitetsprincipen i vare sig RF eller konventionen, även om vissa skrivningar motsvaras av denna i de båda instrumenten. Likaså anges i stadgan krav på ”samhällsintresse som erkänns av unionen” vilket inte — förstås — går att återfinna i vare sig RF eller i konventionen. Detta intresse torde kunna vara vidare än både konventionens och RF:s intressen för att begränsa en rättighet. I båda dessa instrument specificeras begränsningsgrunderna men på lite olika sätt. Värt att notera är att de rättigheter i stadgan som också återfinns i konventionen enbart kan begränsas på det sätt som konventionen anger vilket följer av artikel 52(1).s. 462
6.De olika instrumenten har för närvarande lite olika praktiska betydelse i svensk rätt:s. 462
7.Under lång tid var 2 kap. RF ansett som en instruktion för lagstiftaren att ta fasta på i samband med att nya regler beslutades. Kapitlet gällde med andra ord inte i någon större omfattning utanför riksdagen. Den första regleringen i samband med 1974 års RF (ikraft 1975) var därtill mycket mager — sett med dagens ögon. Få rättigheter fanns upptagna i RF och det motsvarades inte av någon egentlig katalog av rättigheter. Nu gäller inte detta längre och särskilt sedan grundlagsreformen 2010 syns det som om rättigheterna också ska ha en särskild betydelse utanför lagstiftningsprocessen när lagarna trätt i kraft. Genom ett utökat kapitel om rättigheter med tydliga förarbeten om att rättigheterna ska tillämpas fullt ut och ett borttaget uppenbarhetsrekvisit i 11 kap. 14 § (respektive 12 kap. 10 §) tydliggöras lagstiftarens intentioner. Den domstolspraxis som idag finns att tillgå som rör 2 kap. har också efter grundlagsreformen utvecklats betydligt. Flera exempel finns från HD: NJA 2012 s. 400, NJA 2013 s. 350, NJA 2014 s. 323 och NJA 2014 s. 332. Från HFD finns det också några exempel: HFD:s dom den 30 november 2012, mål nr 6966-11.s. 462
8.Europakonventionen är det instrument som haft störst praktisk betydelse i domstolarna även om det i förarbetena till inkorporationslagen angavs att det främst var lagstiftarens uppgift att se till att svensk rätt stämde överens med konventionen. På grund av en expansiv Europadomstol blev det närmast ohållbart för svenska domstolar att inte vare sig pröva eller emellanåt underkänna svensk rätt gentemot konventionen. Detta gällde redan innan dess inkorporation 1995. Idag har vi också flera exempel på hur domstolarna fyller ut vanlig svensk lag på grund av konventionspraxis eller vägrar att tillämpa svensk rätt fullt ut: NJA 2012 s. 211, NJA 2013 s. 746 och HFD 2013 ref. 72.s. 463
9.Stadgan slutligen, som är yngst men kanske mest potent framöver, har inte ännu numerärt i vart fall, haft stor betydelse på domstolarna. Men flera för svensk rätt betydelsefulla avgöranden har tagits med stadgan som grund (se till exempel NJA 2013 s. 502 (Åke Fransson-målet (C-617/10) som senare följdes upp av HD), Stockholms förvaltningsrätts dom den 13 oktober 2014 i mål nr 14891-14, överklagad till kammarrätten (Digital Rights-målet (C-293/12 och C-594/12)) och slut ligen HD:s beslut den 25 februari 2014 i mål Ö 461-11 som rörde avgift för utsläppsrätter enligt EU-direktiv).s. 463
10.I lagstiftningsarbetet synes det också som om rättigheterna har fått en stärkt ställning allmänt genom bl.a. att Lagrådets ställning stärkts. Numera är det obligatoriskt med granskning av Lagrådet vid rättighetsbegränsande lagstiftning enligt 2 kap. 20 § och 14–16 §§ respektive 25 § (bör-regeln har bytts ut mot en ska-regel). Dess yttrande är fortfarande dock inte bindande för regeringen. Sammantaget har detta kontrollorgan mer och mer under senare tid behandlat lagförslag ur ett rättighetsperspektiv rörande samtliga tre instrument. Från 2014 finns det t.ex. fyra ärenden där stadgan berörs av nämnda organ: (2014-01-24 Misstänktas rätt till insyn vid frihetsberövanden, 2014-03-06 Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering, 2014-05-12 Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott och 2014-12-17 Nya administrativa sanktioner på finansmarknaden).s. 463