Stycket

4.Med EU-inträdet och inkorporeringen av EKMR i svensk rätt kom debatten om hur lagprövningen skulle ske att intensifieras. Frågan om domarna alls borde beakta normer i grundlagen och EKMR var inte längre aktuell, i synnerhet som det inte kunde hävdas att domarna skulle bortse från EU-rätten. Vad som komplicerade bilden var att normhierarkin nyligen hade accepterats, vilket innebar att grundlagens överordning var klar, samtidigt som EKMR svårligen kunde placeras in i en sådan hierarki. Ett ’klart stöd’-kriterium tillämpades i dubbelbestraffningsfallen men inte i övrigt. (Se härtill Martin Sunnqvist, ’Klart-stöd’-doktrinens historia och dubbelförfarandeförbudets framtid, Europarättslig tidskrift 2014 s. 389-399.) Några frågeställningar ställdes på sin spets år 2005 i NJA 2005 s. 33 (partiell grundlagsstridighet och grundlagskonform tolkning) och 2005 s. 805 (förhållandet mellan svensk grundlag, EKMR och Europadomstolens praxis samt grundlagskonform tolkning). En debatt om hur rättsfallen skulle tolkas uppstod (se Martin Sunnqvist, SvJT 2008 s. 645–656 med hänvisningar). År 2007 — då den konstitutionella rätten framhävdes genom att ämnesrubriken i Svensk Juristtidnings register blev ”Offentlig och konstitutionell rätt” — ägnades ett helt häfte (s. 769– 926) åt temat ”Lagprövning och andra frågor om normkontroll”.s. 440